Forskning och Medicin

Stamceller väcker förhoppningar

I slutet av 1990-talet exploderade intresset för stamceller. Forskare isolerade embryonala stamceller, hittade stamceller i de flesta vuxna organ - till och med i hjärna, och upptäckte större potential hos dessa celler än man tidigare trott. Förhoppningar väcktes om att rå på en rad sjukdomar där det hittills inte funnits någon bot. Men som alltid visar sig saker och ting mer komplicerade än man först vill tro.
Det är dock inte forskarna själva som står för "hypen", enligt Anders Björklund, professor i histologi vid Lunds universitet. Den, menar han, är skapad av media och överoptimistiska forskningspolitiker. Att det är ett fascinerande område håller han dock med om.

- För 100 till 150 år sedan var biologin en enhetlig forskning som sedan delats upp. I och med stamcellsforskningen återställs betydelsen av de basala biologiska mekanismerna för hälsa och sjukdom. Det innebär en helt ny typ av regenerativ medicin som på sikt ökar förståelsen av hur organismen byggs upp från början. Det handlar om kroppens egen förmåga att reparera sig.

Hinder att passera


Det finns ett antal hinder som måste passeras innan stamceller på allvar kan användas terapeutiskt. För det första är tillgången på embryonala stamceller begränsad. De finns bara i den inre cellmassan i det fyra till fem dagar gamla embryot. Här handlar det bara om 30 till 40 celler men de är pluripotenta, det vill säga kan ge upphov till kroppens alla celler. Dessa försvinner sedan och dyker upp som adulta stamceller i embryots olika organ. De finns i större mängd under hela utvecklingen och är förutbestämda att bli vissa typer av celler.

Att de kallas adulta är missvisande, tycker Anders Björklund. Bättre vore att kalla dem organspecifika. Om dessa stamceller kan omprogrammeras och bilda andra celler än vad som var tänkt från början, diskuteras. Det är i alla fall detta som nedfrysning av navelsträngsblod bygger på. Som alternativ till eventuell framtida benmärgstransplantation är det en bra metod, men att frysa ner sitt barns blod med förhoppningen att senare kunna använda det till vad som helst är ingen idé, åtminstone inte med dagens kunskap. Stamcellerna i navelsträngsblod är inte embryonala och om de kan bilda annat än blodceller är ännu så länge oklart.

- Det är bara ett sätt att utnyttja människors känslor och ett resultat av överexploatering i media, säger Anders Björklund.

Den enda nuvarande kliniska tilllämpningen av stamceller, är vid behandling av leukemi och autoimmuna sjukdomar. Här handlar det om adulta benmärgsstamceller som inte heller kan bilda annat än blodceller. Men den stora potentialen finns i användningen av embryonala stamceller. Ännu återstår dock några problem att lösa, förutom den begränsade tillgången på celler. Embryonala stamceller kan visserligen bilda alla typer av celler, men de kontrolleras inte av sin omgivning på samma sätt som adulta stamceller och kan därför ge upphov till tumörer. Dessutom gäller det att styra cellerna att bilda den önskade celltypen.

Diabetes och Parkinson


För Parkinsons sjukdom och diabetes är stamcellsterapi hett. Här har man lång erfarenhet av celltransplantation men det återstår att utveckla celltyper från stamceller som är tillräckligt intressanta. Anders Björklund har tidigare arbetat med transplantation av färdigutvecklade dopaminproducerande celler från embryon. Denna verksamhet ligger dock nere på grund av cellbrist.

Här skulle stamceller mycket väl kunna användas, men ännu har man inte fått fram någon tillräckligt bra celltyp. Cellerna måste differentieras innan de transplanteras eftersom det inte är säkert att miljön i den vuxna hjärnan är tillräckligt instruktiv för att styra stamcellerna att bli dopaminproducerande celler. Förutom att producera dopamin måste de också ha de rätta elektrofysiologiska egenskaperna och skapa rätt synapser.

- Om det bara var fråga om dopaminproduktion kunde man operera in en dopaminpump. Samma sak gäller för behandling av diabetes. Det går inte med celler som bara producerar insulin. De måste kunna regleras på samma sätt som beta-cellerna i Langerhans öar, säger Anders Björklund.

Ett annat område där stamceller kan vara till nytta är cancer även om inte direkt som behandling, utan snarare för att bättre förstå cancerns mekanismer. Det finns en möjlighet att cancer både uppkommer och hålls vid liv av en liten mängd stamceller. Det kan också vara dessa som är orsak till återfall i cancer. Eftersom stamceller är anonyma och delar sig långsamt är de svåra att komma åt. De dotterceller de generar delar sig däremot snabbt.

Hänsyn till säkerhetsaspekter


Innan man börjar experimentera med att ge stamceller till patienter är det viktigt att ta hänsyn till säkerhetsaspekten, tycker Anders Björklund. Det har gjorts försök där stamceller injicerats till hjärtinfarktpatienter i hopp om att kunna ersätta cellförlusten. I efterhand såg man att det var för tidigt. Det djurexperimentella underlaget visade sig inte hålla och man fick inte heller den önskade effekten på människa. Anders Björklund tycker att det är viktigt att det man gör är ordentligt vetenskapligt underbyggt. En synpunkt som faktiskt inte alla delar. Det finns de som tycker att det är viktigare att utvecklingen går framåt och därför vill gå vidare med att testa stamcellsbehandling på patienter.

Även om man kan ha olika syn på tidsaspekten så öppnar stamcellsforskningen väldiga perspektiv med helt nya synsätt på sjukdomar och behandling. Anders Björklund ser möjligheter att behandla sjukdomar där vi inte har någon behandling i dag, t ex ryggmärgsskador och neurodegenerativa tillstånd. Även om skadorna inte kan repareras fullt ut, kan man kanske åstadkomma en funktionell förbättring, nog så viktig för patientens vardag.

Författare: Annika Söderpalm

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-19
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.