Forskning och Medicin

Samarbete ger svensk fördel

Svensk medicinsk forskning står sig fortsatt väl i internationell jämförelse, menar forskningsminister Leif Pagrotsky. Ett skäl anser han vara det förtroendefulla samarbetet mellan sjukvård, akademi och privat sektor, ett samarbete som han vill vidareutveckla.
Leif Pagrotsky
Leif Pagrotsky
Forskningsminister, utbildningsminister, kulturminister. Som de många alternativa titlarna antyder är det ett ansenligt fögderi Leif Pagrotsky råder över. Från flera håll har det uttryckts oro för att ett så splittrat ansvar gör det svårare att prioritera en viktig framtidsfråga som forskning. Själv ser Leif Pagrotsky stora fördelar med att forskningspolitikenformas i en miljö där det finns möjlighet till samordning med utbildnings- och kulturpolitiken.

- Vi har ingen stor forskningsinstitutssektor som i andra länder. Den största delen av forskningen bedrivs på högskolor och universitet. Därför tror jag att det är en stor fördel att forskning ochutbildning ligger på samma departement. Även till kulturfrågorna finns en naturlig koppling, det handlar ju också där om bildning och mänsklig utveckling.

Lite oroande kan det dock verka att den nye forskningsministern ännu efter ett år inte har tillsatt någon forskningsberedning som sin föregångare, något som skulle bidra till att lyfta upp forskningsfrågorna på den politiska agendan. Men Leif Pagrotsky försäkrar att det ska tillsättas en ny beredning.

- Det kommer att ske så snart som möjligt, det är bara inte klart med den nya sammansättningen.

Hävdar sig bäst


Den medicinska forskningen hörde till vinnarna i vårens forskningsproposition. 400 miljoner extra kommer att tillföras fram till 2008, varav huvuddelen ska fördelas av Vetenskapsrådet. Det främsta motivet bakom denna satsning är regeringens ambition att prioritera de områden där Sverige hävdar sig bäst. För trots en tendens till vikande siffror i citerings- och publiceringsindex är Leif Pagrotskys uppfattning att svensk medicinsk forskning är i absolut världsklass.

- Min bild är att forskningen går väldigt starkt och har stor konkurrenskraft, också om de bästa forskarna. Sverige har t ex mer citeringar per capita i medicinska kvalitetstidskrifter än USA.

Ett annat skäl till satsningen är de folkhälsorelaterade utmaningar som samhället står inför, bl a en åldrande befolkning som ställer allt högre krav på vårdapparaten. Samtidigt visar forskning att hälsonivån i hög grad bestäms av den allmänna livssituationen, inte enbart av tillgången till bra medicinering och kirurgi. Leif Pagrotsky säger sig vara medveten om risken att forskningen styrs mot att bota ohälsa, snarare än mot att undersöka vad som får människor att bli sjuka. Särskilt med tanke på att mycket av den medicinska forskningen på svenska lärosäten finansieras av industrin.

- Det är riktigt att förebyggande åtgärder inte är lika lönsamt för läkemedelsföretagen som behandling. Det är en risk man behöver vara uppmärksam på. Därför behövs den skattefinansierade forskningen. Och det handlar inte bara om medicin, utan också om
samhällsvetenskaplig forskning och hälsoforskning.

Förtroendefullt samarbete


Från sin tid som näringsminister har Leif Pagrotsky annars bilden av att det sedan länge finns ett förtroendefullt och effektivt samarbete mellan svensk industri, sjukvård och akademi.

- Grunden för det har varit varje delsektors respekt för de andras särart. Näringslivet har t ex respekterat sjukvårdens och akademins speciella krav på patientintegritet. Det här förtroendet har inneburit en konkurrensfördel för Sverige som jag vill vidareutveckla genom att fortsätta avbyråkratisera och skynda på processerna för att få tillstånd för prövning och liknande.

Bilden är dock inte enbart ljus. Ett problem som många pekat på, däribland Leif Pagrotskys egen regeringskollega, vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson (F&M nr 1:05), är att nya forskningsresultat i allt för liten utsträckning kommer till användning i vården.

Leif Pagrotsky säger sig inte ha kunskaper nog för att bedöma om det stämmer.

- Men oavsett hur bra det är kan det säkert bli bättre. Här gäller det att vara så bra som möjligt, jag vill ju själv att min mamma ska få en vård som baseras på den bästa tänkbara kunskapen.

Leif Pagrotsky menar att universiteten och högskolorna här har ett stort ansvar.

- Jag vill att lärosätena över huvud taget ska vara mindre slutna, och mer öppna mot omvärlden. Där ingår också detta att föra vidare de rön som kommer fram.

Samlat ansvar


För att nya rön snabbare ska omsättas i vård och behandling har en del länder lagt ansvaret för den medicinska forskningen på hälsodepartementet. Ett exempel är Kanada, där den medicinska forskningsmyndigheten sedan 2000 ligger under socialdepartementet. Det är dock en modell Leif Pagrotsky inte tror på. Enligt honom visar erfarenheten att kvaliteten på forskningen blir sämre om den styrs av samma sektor som ska tillgodogöra sig resultaten.

- Jag tror att möjligheterna till en effektiv forskningspolitisk organisation är större om ansvaret ligger samlat hos en forskningsminister än om det ligger utspritt på de olika fackministrarna. Det gör det lättare att skapa drivkrafter som gynnar forskning av hög kvalitet och ger dessutom bättre förutsättningar att genomföra kraftsamlingar, som den vi nu gjort på medicinsk forskning.

Möjligheterna för läkare att ägna sig åt klinisk forskning har minskat på senare tid, delvis på grund av nedskärningar, men också för att unga läkare är mindre benägna än tidigare att forska på sin fritid. Det finns en oro för att läkaryrket och forskaryrket håller på att separeras, så att biokemister och molekylärbiologer sköter forskningen, medan läkare enbart behandlar.

I viss mån tror Leif Pagrotsky att det är en oundviklig konsekvens av att vetenskapen blir mer och mer specialiserad. Samtidigt finns också en tendens mot mer integrerade perspektiv, säger han.

- Jag är inte expert nog att kunna värdera vilket som väger över och i vilken mån det innebär en fara, men jag vet att vi i Sverige har varit bättre än andra på den här integrationen. Både på Sahlgrenska och Karolinska sker ju grundforskning och klinisk verksamhet nära ihop, geografiskt, institutionellt och ofta av samma personer. Det är en styrka som vi ska vidareutveckla.

Osäkra anställningsvillkor


Inför generationsskiftet inom svensk forskning har många pekat på problemet med de otydliga karriärvägar och osäkra anställningsvillkor som idag möter en ung forskare. På många medicinska fakulteter är det inte ovanligt att man hunnit fylla 45 innan man får sin första fasta anställning.

Själv är Leif Pagrotsky inte orolig för att Sverige ska misslyckas med generationsväxlingen. Han påpekar att regeringen vidtagit åtgärder som gjort doktorandutbildningen tryggare, genom att fler får doktorandtjänster.

- Men det är ingen livslång anställning att vara doktorand. När man är färdig måste det finnas annat som tar vid. De 150 miljoner som vi satsar på meriteringsanställningar är ett steg i den riktningen, det är en tydlig anvisning om vad vi anser är viktigt.

Samtidigt menar han att ansvaret inte bara ligger på regeringen. Det gäller även för arbetsgivaren, lärosätena, att erbjuda tjänster som är attraktiva för unga människor, med t ex tidsenliga möjligheter till föräldraledighet.

- Där har jag en känsla av att man inte har hängt med. Nu får fakulteterna ett tillskott på en halv miljard i propositionen, samtidigt som många fler nu går igenom grundutbildningen. Det gör rekryteringsbasen för forskarkarriären större. Svarar man inte upp på det genom en modernisering av anställningsförhållandena, kommer man inte att kunna ge den dragningskraft som jag tycker att Sverige behöver.

Författare: Michael Lövtrup
Fotograf: Anders Norderman

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-19
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.