Forskning och Medicin
Tema Vård & omsorg

Kunskap om gott åldrande

Äldres livskvalitet beror på deras funktionsförmåga och tillgång till sociala nätverk. Om de bor hemma eller i särskilt boende har däremot ingen betydelse för livskvaliteten. Det visar forskningsprojektet GÅS som ska ge kunskap om vad som påverkar äldre människors hälsotillstånd och vilken vård de kommer att få. Projektet ska pågå i 15-20 år.
Ingalill Rahm Hallberg
Ingalill Rahm Hallberg
Idag är närmare en halv miljon människor i Sverige över 80 år. Om 10-15 år är antalet äldre mer än 800 000. Hur kommer de att ha det? Blir de friskare eller sjukare än dagens gamla? Vilken vård kommer de att få och av vem?

För att få kunskap om detta behövs studier av stora befolkningsgrupper under lång tid. En sådan studie är GÅS (Gott Åldrande i Skåne) som ska visa vad som påverkar äldre människors hälsotillstånd. Den ska också ge kunskap om äldres vård och omsorg.

De som deltar i projektet är äldre personer i Malmö, Eslöv, Hässleholm, Osby och Ystad. GÅS startade 2001 och ska pågå i 15-20 år. Projektet ingår i ett större forskningsprojekt som heter Swedish National Study on Aging and Care, SNAC.

Två delar


Projektet består av två delar. Det ena är en studie om äldres vård och omsorg och leds av professor Ingalill Rahm Hallberg som är professor i vårdvetenskap och chef för Vårdalinstitutet i Lund. Hon är sjuksköterska med psykiatrisk bakgrund och har forskat om äldre och deras vård och omsorg i 20 års tid.

Sammanlagt cirka 4 000 personer är nu med i den här delen av GÅS. Syftet med forskningen är att få en helhetsbild av vården och omsorgen av de äldre. Vilka ger de äldre vård och omsorg? Vad gör kommunen, landstinget och anhöriga? Forskningen utgör också en plattform för närmare studier av specifika frågor som t ex vård i livets slut.

Den andra delen av GÅS är en befolkningsstudie med 2 500 deltagare och leds av professor Sölve Elmståhl vid institutionen för hälsa, vård och samhälle i Lund. Med tiden kommer personer i befolkningsstudien också att ingå i vårdsystemdelen.

Avlivat myter


GÅS har redan efter några år gett viktig kunskap och avlivat myter. Forskarna har visat att äldre som bor hemma konsumerar mer hälso- och sjukvård i landstingets regi än de som bor i särskilt boende. Detta trots att de som bor i särskilt boende har sämre hälsa och funktionsförmåga. GÅS-forskarnas studier bekräftar också att det inte finns något vetenskapligt stöd för att det är bättre för äldre att bo hemma eller för att de skulle vilja det.
Ingalill Rahm Hallberg och hennes forskargrupp har undersökt om de som bor hemma med hjälp av anhöriga eller kommunen har bättre livskvalitet än de som bor i särskilt boende.

- Givet samma funktionsförmåga och sociala nätverk blir det ingen skillnad. Livskvalitet förklaras av hur nedsatt funktionsförmåga man har och av tillgången på sociala nätverk, men inte av boendet. Det är en ideologisk uppfattning utan stöd av fakta, förklarar Ingalill Rahm Hallberg.

Hon vet inte hur uppfattningen att äldre vill bo kvar hemma har uppstått.

- Kanske är det grundat på kommunernas ekonomi, säger hon.
Det kan i så fall i sin tur bero på ett systemfel där kommunens ansvariga bara ser till den egna börsen. I praktiken blir det mer vård i landstingets regi och mera insatser från anhöriga.

- Man ser inte till helheten. Lägger man samman kostnaden är det inte säkert att det är billigare för samhället att äldre bor kvar länge hemma.

Sämre funktionsförmåga


Ingalill Rahm Hallberg anser också att det inte räcker med att fråga vad folk vill när de ännu inte är i en situation där valet mellan att bo hemma eller i särskilt boende är realistiskt.

- Vad man tycker i en fas i livet har litet prediktivt värde för det man vill när levnadsomständigheterna är radikalt annorlunda.

Avgörande är istället, enligt professor Hallberg, funktionsnedsättningen hos den enskilde människan.

- Det är ett avgörande steg, fortsätter Ingalill Rahm Hallberg, att be om hjälp. Det visar våra forskares samtal med de äldre. Insikten om att det som ligger framför en är en successivt sämre funktionsförmåga upplevs smärtsamt. Det är ett svårt slag att förlora sin självständighet och förmågan att styra sitt liv.

- Är man sjuk eller funktionshindrad är det inte avgörande var man bor utan hur vården fungerar och att man känner sig trygg i att få den hjälp man behöver när man behöver den.

Tidig vård


Att äldre som bor hemma konsumerar mer hälso- och sjukvård i landstingets regi än de som bor i särskilt boende kan ha flera orsaker. En förklaring kan vara att äldre som bor i särskilt boende tidigt får adekvat vård.

Men orsaken kan också vara att anhöriga till äldre som bor hemma larmar mer. Bor man hemma har man inte heller någon annanstans att vända sig än till landstingets hälso- och sjukvård; primärvård, specialistmottagningar eller sjukhusens akutvård. De anlitar då akutvården.

Anhöriga till äldre som bor hemma har fått ett allt större ansvar och gör allt mer och omfattande vårdinsatser.

- Det ska man minnas när man säger att de anhöriga måste göra ännu mer i framtiden. I ett av våra material hade 84 procent enbart hjälp från närstående eller i kombination med kommunens insatser, säger Ingalill Rahm Hallberg.

Skiljer ut sig


Av de fem kommunerna som deltar i studien är det en som skiljer sig från de andra. Det är Osby i norra Skåne. Osby har, enligt Ingalill Rahm Hallberg, inte anammat vårdideologin som säger att äldre till varje pris ska bo hemma i lika hög grad som andra kommuner. Istället har kommunen satsat relativt mycket på särskilt boende för äldre och på dem som bor kvar hemma.

Osby har satsat på rehabilitering och vård i livets slutskede. När de äldres tillstånd försämras, och man kan ana att slutet närmar sig, kopplas landstingets team för kvalificerad vård i hemmet (KVH) in även till dem som har kommunala insatser och bor hemma. Det innebär att det finns en hög medicin- och vårdkompetens nära de gamla.

- Vi ser i våra data att det är lägre vårdkonsumtion i livets slut bland dem med kommunala insatser och som bor hemma jämfört med de andra kommunerna. Samarbetet med KVH är troligen förklaringen.

Det vanliga är annars, visar undersökningarna i GÅS, att mer än 30 procent av dem som bor hemma dör på sjukhus. Inläggningar under sista levnadsåret kommer sista veckan i livet. Den sjuke äldre kan få åka in och ut från akuten den sista veckan.

- Vården är inte anpassad till de äldres behov utan till sjuka 40-åringars, konstaterar Ingalill Rahm Hallberg.

Arbeta mer förebyggande


Forskarna har också tittat på de två närmaste åren innan de äldre får kommunal vård.

- Vi ser då att det är många akuta inläggningar under sista halvåret före ett beslut om kommunala insatser. Sannolikt initieras den kommunala vården under någon av dessa inläggningar. En del av dem skulle kunna förhindras om de äldre som är i riskzonen för inläggningar kunde identifieras och uppsökas på ett mer proaktivt sätt än vad som nu sker.

- Det behöver utvecklas nya metoder för vård av äldre, säger professor Rahm Hallberg. Vi måste arbeta mer förebyggande och proaktivt. Nu arbetar vi reaktivt.

Det har ibland visat sig att kommunen inte har haft någon egen bild av vårdsituationen utan med spänning sett fram emot vad forskarna fått fram. Ingalill Rahm Hallberg ser mycket positivt på samarbetet med kommunerna.

- Vi sysslar med forskning som ger omedelbar nytta för våra kontakter. Det känns mycket meningsfullt och fakta välkomnas av kommunerna som gärna tar del av vad vi har att ge dem. Återkopplingen är omedelbar.

Författare: Jan Thorsson

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-19
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.