Forskning och Medicin

Krönika: Hot mot svensk forskning

Hur ska Sverige klara tillväxt och sysselsättning i en allt svårare internationell konkurrens? När politiskt ansvariga får den frågan blir svaret oftast att det ska ske med "satsningar" på forskning och utbildning. Satsningen på forskning tar sig emellertid inte uttryck i kraftigt ökade statliga anslag till universitet och forskningsråd i allmänhet. De senaste åren har forskningspolitiken inriktats på att styra skattemedel till områden som man tror ger det största utbytet i form av ny teknologi, produkter/tjänster i ett näringsliv som därmed växer. Det betyder att teknik och naturvetenskap gynnas medan andra områden som medicin, humaniora och samhällsvetenskaper får allt mindre utrymme - i varje fall enligt sektorföreträdarnas egen uppfattning.

Få torde förneka värdet av fortsatta svenska tekniska och naturvetenskapliga upptäckter. Men för landets akuta behov av tillväxt och jobb betyder de inte mycket. Vad staten möjligen gör med sin forskningspolitik är att påverka strukturen i svenskt näringsliv om ett eller flera decennier. Man kan också fråga sig varför statens insatser ska koncentreras till dessa områden i ett läge då företagens vinster är större än någonsin. De borde ha råd att stödja sökandet efter just de innovationer som företagen behöver och politikerna drömmer om.

Givetvis går det att diskutera om det forskas för litet eller för mycket i medicin, humaniora och samshällsvetenskaper. I varje fall har forskarna inom dessa områden blivit allt mer beroende av bidrag från annat håll i takt med att de statliga anslagen till universitet och forskningsråd sinat. "Annat håll" betyder främst privata fonder och företag, men också skattemedel som delas ut av regering och andra statliga myndigheter.

Jag vågar inte ha någon uppfattning om vad detta betyder för forskningens kvalitet och inriktning. Det finns åtskilliga exempel på kvalificerad vetenskaplig prövning av privatfinansierade forskningsprojekt som sållas fram bland många konkurrenter. Men det finns också exempel på motsatsen, där donatorns egna syften och värderingar styrt urvalet. Mest uppmärksamhet har statens styrning av samhällsvetenskaplig forskning väckt, där den främsta meriten verkar vara projektens anknytning till politiskt värdefulla syften.
Konsekvenserna för forskningens kvalitet av dagens finansieringsvillkor må vara svåra att bedöma. En annan konsekvens är däremot påtaglig och entydig. Forskarna måste lägga ner mycket arbete på att författa och presentera ansökningar om bidrag från alla de håll där chansen kan finnas att deras projekt väcker intresse och stöd. I mitt arbete med Hjärnfonden (en stiftelse för stöd till forskningen om hjärnan och dess sjukdomar) har jag fått lyssna till flera vittnesmål om hur denna verksamhet kan vara ett heltidsjobb vid större och mer långvariga projekt. Med andra ord måste en medlem av forskarlaget alltid avstå från sin forskning för att i stället jaga pengar.

Det är svårt att inte se detta som ett slöseri med resurser och i längden ett hot mot svensk forskning på livsviktiga områden.

Författare: Kjell-Olof Feldt

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-19
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.