Forskning och Medicin

Asiatisk tiger satsar på medicin

Singapore, en stadsstat belägen vid ekvatorn med ca fyra miljoner invånare, är känt för sina rena gator och sin mix av kulturer. Denna 39 år unga nation tillhör en av Asiens tigerkulturer med en årlig BNP-tillväxt på 8,4 procent. Nu satsar landet också på medicinsk forskning och på att stärka länken mellan grundforskning och sjukvård.
De senaste åren har Singapore byggt upp sin förmåga inom kunskapsintensiva sektorer som informationsteknik, teknik och kemi. På senare tid har också den biomedicinska produktionen ökat mycket snabbt och resultatet för 2004 blev 15,8 miljarder Singaporedollar (1 SGD ca 4,40 SEK).

Singapore har även andra kompetenser, och medicin - särskilt sjukvård - är en av dem. Faktum är att denna soliga, 700 kvadratkilometer stora ö ämnar bli navet i asiatisk sjukvård och behandla en miljon internationella patienter år 2012 genom ett nytt singaporianskt sjukvårdsinitiativ som ska göra servicen tillgänglig.

Vid sidan av satsningen på sjukvård har landet även satsat på medicinsk forskning. Det här är trots allt en nation som lade ner blygsamma 2,15 procent (3 424 miljarder SGD) av sin BNP på forskning och utveckling år 2003, av vilket 15 procent gick till biomedicin och närstående vetenskaper.

Sedan 1994 har Singapores nationella medicinska forskningsråd (NMRC) haft i uppgift att "arbeta för tilltagande forskningsförmåga, stödja högkvalitativ klinisk forskning samt förbättra människors hälsa och kvaliteten på läkarvård". NMRC är en del av det statliga hälsodepartementet och finansierar forskning inom sjukvård och medicin.  

Forskningsrådet, som har en budget på 52 miljoner SGD per år, delar ut två huvudtyper av bidrag; konkurrensutsatta bidrag och områdesbidrag. De konkurrensutsatta bidragen finansierar enskilda forskare och forskargrupper för att få fram forskningsprogram för specifika områden eller mål. De går också till högprioriterad forskning om nationella hälsoproblem som t ex sars. Områdesbidragen finansierar forskningsmöjligheter och en kärna av arbetskraft, samt forskningsprogram uppförda vid sjukhus, kliniker och statliga forskningsinstitutioner.

Talangpool med kliniker


För att stärka inriktningen på svårare kliniska och allmänna hälsoproblem, t ex diabetes, ska NMRC vika delar av sina medel för bestämda områden som kärlsjukdomar, onkologi, infektionssjukdomar (inklusive arbetet för en bättre folkhälsa), leversjukdomar, neurobiologi och åldrande, oftalmologi och vetenskaper som rör synen, samt barnhälsa.

NMRC planerar också att bygga upp en talangpool med kliniker/forskare i Singapore. För detta ändamål utlyste NMRC och Singapores biomedicinska forskningsråd (BMRC) i augusti 2004 ett nytt bidrag för forskare inom det kliniska området. Dessa forskare ska förena grundläggande vetenskaplig forskning med kliniska tillämpningar, samt vara ledande inom translationell medicin - att överföra grundforskning till konkret användning inom sjukvården för att bota sjukdomar. Bidraget ska avlöna kliniker på allmänna sjukhus under tre till fem år för den tid som de lägger på forskning, vilket bör vara minst 60 procent av arbetstiden.

Det biomedicinska forskningsrådet BMRC bildades i oktober 2000 och sorterar under handelsdepartementet. Rådet övervakar den offentliga sektorns biomedicinska forskning och utvecklingsverksamhet. I de två första ansökningsomgångarna fick biomedicinska forskningsprogram totalt 100 miljoner SGD i bidrag, exklusive ett särskilt anslag för sars som följde sjukdomens utbrott.

Samarbetet mellan NMRC och BMRC omfattar även ett gemensamt anslag som ska uppmuntra till samarbete mellan forskare på det kliniska området och inom grundforskning. Bidraget utlystes första gången 2004. Inom ramen för detta samarbete stödde de två forskningsråden totalt 128 projekt (56,3 miljoner SGD) om bl a cancer, neurovetenskap, kardiologi, immunologi och infektionssjukdomar. Mer än nio miljoner SGD av dessa medel gick till cancerprojekt. Även i BMRCs tidigare anslag fick cancerprojekt genomgående större bidrag.

Cancerforskning prioriteras


Cancer är den vanligaste dödsorsaken i Singapore och ett prioriterat forskningsområde. För att göra landet konkurrenskraftigt på den internationella arenan för cancerforskning bildade BMRC år 2002 Singapore Cancer Syndicate, SCS. Det är en plattform för att knyta band mellan forskare och läkare och förbättra infrastrukturen för translationell forskning. SCS finansierar cancerforskning oberoende av BMRC och NMRC och har en femårsbudget på 75 miljoner SGD.

För att vara attraktivt för utländska förmågor lägger BMRC mycket energi på att rekrytera framstående cancerspecialister för att hjälpa fram translationell forskning. Professor Yoshiaki Ito från Kyoto universitet och professor Sir David Lane, berömd för sin upptäckt av cancergenen p53, leder nu forskningsinstitutet för onkologi vid National University of Singapore, NUS, respektive Institutet för cell- och molekylärbiologi, IMCB.

- Forskningen är något heterogen. Vissa områden är etablerade och internationellt erkända, såsom ögon- och cancerforskning, medan andra har en tillväxtpotential, t.ex. infektionssjukdomar. Många fält är outforskade och vi måste, på ett systematiskt sätt, ta reda på inom vilka andra områden vi skulle kunna arbeta mer.

Det menar professor Hwai-Loong Kong, tidigare verkställande chef och högt uppsatt inom BMRC. Professor Kong, som är utbildad onkolog, är också den forskare som utformat Singapores scen för biomedicinsk vetenskap och translationell medicin.

Plattform för samarbete


Tanken att etablera en stark plattform för translationell forskning presenterades för första gången 2003 på ett IAC-möte under en diskussion om ett molekylärmedicinskt centrum, CMM. IAC stödde idén om ett center där läkare och forskare kan samarbeta och snart engagerade sig CMM i sitt första program för regenerativ medicin och stamceller. Framtida program kommer att behandla genetisk medicin, immunologi/virologi samt epitelbiologi. Centret har även genomfört ett antal symposier för att belysa forskningssamarbetet mellan läkare och forskare.

En ny verkställande kommitté för biomedicinsk, translationell och klinisk forskning har också bildats för att fylla de allvarliga luckor som finns i infrastrukturen för translationell och klinisk forskning.

Som svar på frågan om Singapore följer en modell i sin strävan efter klinisk forskning säger professor Kong:

- Varje land har sina speciella omständigheter. Medicin är en mycket provinsiell vetenskap. Den påverkas av de lokala förhållandena. Storbritanniens eller USA:s sätt att utföra translationell forskning kan inte bara överföras oförändrat till Singapore. Även andra asiatiska länder är annorlunda.

- I många länder planeras den translationella forskningen på institutionell nivå. Mycket få länder gör detta på nationell nivå, med en nationell plan, som USA, Storbritannien och Singapore gör. Det är dock skillnad - 293 miljoner (USA:s befolkning) mot 4 miljoner, tillägger professor Kong och menar att folkmängden liksom andra lokala förhållanden är faktorer som gör att Singapore utformar sina egna planer för translationell medicin.

Internationellt samarbete


För att ytterligare skynda på sina framsteg inom akademisk medicin samt klinisk och translationell forskning söker man samarbete med framstående utländska institut. En samarbetspartner är Karolinska Institutet.

När Karolinska Institutet skulle etablera sitt första utländska kontor 2004 valde man Singapore för att koordinera sin forskning med NUS medicinska fakultet. Förutom epidemiologisk forskning finns planer på cancerstudier av hur behandling, gener och yttre faktorer interagerar vid bröstcancer hos asiatiska och kaukasiska kvinnor, hur interaktioner mellan värd och mikroorganismer kan orsaka eller förebygga tarmcancer, samt hur västerländsk och asiatisk kost påverkar mottagligheten för tarmcancer.

Andra projekt har som mål att hitta orsaker till den dramatiska ökningen av allergier hos barn samt bättre sätt att få käkben att växa genom användning av stamceller och modervävnad.  Ett gemensamt doktorsprogram inom genetik och molekylär epidemiologi har också påbörjats för att utbilda arbetskraft på detta nya område.

En annan samarbetspartner är Johns Hopkins Medicine i USA. Sedan 1998 har Johns Hopkins arbetat i Singapore med patientbehandling (onkologi), forskning och doktorandutbildning. Under 2004 upprättade John Hopkins en hel avdelning i Singapore, den första utanför USA. Den nya avdelningen för biomedicinsk vetenskap utför forskning inom immunologi, virologi, cancerbiologi och experimentell terapi i samarbete med lokala och regionala institut, och planerar att ha en personalstyrka på 150 forskare inom två år.

En gemensam satsning är också Regional Emerging Disease Intervention Centre. Bakom satsningen står Singapores hälsodepartement, Centers for Disease Control and Prevention i USA och Singapores nationella hälsoinstitut. Målen är att följa uppkommande smittsamma sjukdomar, utöka det internationella nätverket för forskning om infektionssjukdomar och använda forskningsresultat till att uppnå bättre folkhälsa. De första projekten, som utgår från Singapore, inbegriper utvecklandet av ett sarsvaccin, samt övervakandet av pandemisk influensa.

Andra samarbetspartners är Juvenile Diabetes Research Foundation i USA (stamcellsforskning), Duke University i USA (forskarutbildning) och Max Planck Gesellschaft i Tyskland (cancerforskning).

Teknikrelaterade framgångar


Har då Singapores strävan efter medicinsk forskning burit någon frukt? Hittills har framgångarna, föga överraskande, varit teknikrelaterade. Ett exempel är ett virtuellt 3D-gränssnitt som kirurger kan använda sig av för att planera operationer. Tillämpningar finns också inom cancerforskningen, såsom biologiskt nedbrytbara kiselchips med radioaktiva isotoper vars strålning dödar levercancerceller utan att skada själva levern. Dessutom har inhemska forskare registrerats som de första som har odlat fram och transplanterat stamceller från ögats bindhinna.

Än så länge är Singapores forskningsframgångar blygsamma. Men republikens satsningar på hälsa och medicinsk forskning kan - i kraft av landets välutvecklade patientjournalsystem, låga invånarantal och många olika raser - leda till framgångar inom translationell medicin i en inhemsk, om inte asiatisk, kontext.

Författare: Linda Lim

Fotograf: Anie Reynolds/Photolink

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-19
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.