Högkonjunktur i Kaliforniens stamcellsvärld

— Hela mitt labb firade för att vi hade kämpat så hårt för att finansiera vår forskning efter Bushs förbud. Men också för att personer över hela delstaten röstade för propositionen. Det värmde hjärtat. Ofta tänker man att invånarna inte bryr sig om forskning. Men de brydde sig om den här forskningen — vi fick deras stöd, säger Renee Reijo Pera, chef för Center
for Human Embryonic Stem Cell Research and Education vid Stanford University.

Hennes labb ligger cirka fem minuters körtid från Stanfords huvudcampus. Men nere på campus bygger universitetet nu ett nytt glaspalats för stamcellsforskning. I somras beviljade den nyetablerade myndigheten Californian Institute for Regenerative Medicine, CIRM, som ska förvalta pengarna från proposition 71, Stanford ett anslag om 43,6 miljoner dollar för nybygget. Det är lite mer än en femtedel av de 200 miljoner dollar som Stanford beräknar att bygget ska kosta.

Nybyggen vid tolv universitet

Att stamcellsforskningen behöver så mycket nya ytor kan tyckas märkligt. Men Bushs förbud har gjort det nödvändigt. Om de embryonala stamcells-forskarna befinner sig i en byggnad som den federala forskningsfinansiären Natio-nal Institutes of Health, NIH, sponsrar, kan de inte tända lyset utan att bryta mot lagen.

— Normalt så bidrar NIH med pengar till elektricitet, vatten och gas — alla de olika saker som finns i en byggnad. Därför är separata byggnader det enda sättet att hantera detta, säger Alan Trounson som leder CIRM.

Men situationen kommer förmodligen snart bli annorlunda. Den blivande presidenten Barack Obama biföll förra året motionen "Stem Cell Research Enhancement Act of 2007", som bl a syftade till att häva Bushs förbud. Motionen gick igenom både senaten och kongressen, men president George Bush lade in sitt veto.

Att proposition 71 först nu börjar bli verklighet, fyra år efter folkomröstningen, beror på att den är så kontroversiell i vissa kretsar.

— Olika konservativa religiösa grupper lämnade in stämningsansökningar mot proposition 71. Vi tillbringade ungefär tre år i domstolen, säger Alan Trounson.

Institutet kan varje år dela ut upp till 350 miljoner dollar, cirka 2 800 miljoner kronor. Det kan jämföras med de i genomsnitt 450 miljoner kronor som regeringen avsatte per år i den nya forskningspropositionen för 20 olika strategiska områden. Stamcellsforskning är ett av dessa.

Förutom nybyggnadsanslag, har CIRM hittills delat ut 200 anslag till forskning. När verksamheten är i full gång beräknar Alan Trounson att CIRM kommer att hålla en konstant nivå på cirka 600 anslag på vardera 1,5—3 miljoner dollar.

Avgörande samarbete

— De får galet mycket pengar, om man tänker på vad vi får nöja oss med. Det gäller att samarbeta med dem, annars klarar vi inte att tillhöra världens toppforskare, säger Outi Hovatta.

Ett av skälen är att hon inte vågar ta lika stora risker i sin forskning som de kan göra i Kalifornien. När det finns stora resurser kan en forskare satsa på forskning som antingen leder till ett stort genombrott eller en total flopp.

— I Sverige vågar vi inte ta risker på samma sätt. Vi måste åstadkomma resultat, annars får vi inte mer pengar, säger hon.

Flera av hennes doktorander och postdoktorer har periodvis arbetat vid Renee Reijo Peras labb.
— Det är värdefullt för unga forskare att få komma till labb med bra resurser, säger hon.

Trots den djupa finanskrisen i USA, så hotas inte satsningen på stamcellsforskningen.
— Det är inte lätt för politiker att lägga sig i det. Då krävs det 70 procents majoritet i båda husen, säger Alan Trounson.

Hela satsningen bygger på pengar som kommer in genom statsobligationer.
CIRM säger att de tog ut tillräckligt med pengar från obligationsmarknaden för att klara sig finansiellt till sommaren 2009.