Forskning och Medicin

Ökad styrning inom NIH

Amerikanska National Institutes of Health, NIH, är världens största finansiär av medicinsk forskning. Nu leder ökad styrning inom NIH till nya krav på de egna forskarna. Det förutsättningslösa kunskapssökandet får stå tillbaka för detaljplanerade projekt.
Mike Brownstein
Mike Brownstein är en veteran inom genetiken och farmakologin och arbetade för NIH i mer än 30 år, med start på 1970-talet. Han menar att utvärderingen av forskarnas arbete förändrats dramatiskt sedan han startade där.

— NIH:s egna forskare behöver inte söka medel externt utan arbetar med en fast budget. Så har det varit länge. Förr utvärderades deras arbete retrospektivt; man såg på vad forskaren gjort, och frågade kanske vad hon eller han planerade att göra. Om det lät som en riskabel plan kunde de avråda, men det var bara ett råd, de förbjöd aldrig något, säger Mike Brownstein.

Forskarna hade alltså ganska fria händer. Ledningen rekryterade skickliga medarbetare och räknade med att de skulle bedriva bra forskning. Den som valde att satsa på högriskprojekt fi ck göra det — institutet räknade med att det skulle löna sig i längden.

Mike Brownstein tar som exempel hjärnans metabolism, ett krångligt och
tidsödande kartläggningsarbete som efter många år kunde lägga grunden för dagens medicinska bildteknik. Om forskaren Lou Sokoloff , som var en föregångare på området, hade behövt redovisa tydliga framgångar vartannat år eller så — som är vanligt i dag — hade han aldrig avslutat projektet, anser Mike Brownstein.

Detaljerade planer


Idag måste NIH-forskarna presentera detaljerade planer för hur de ska driva sina projekt de närmaste tre till fem åren, och vad de vill uppnå.

— Då bedöms du i praktiken efter din förmåga att spå i en kristallkula. Jag tror personligen att det är en sämre grund för finansiering, säger Mike Brownstein.

Han anser att NIH:s egen forskning, deras sk intramural programs, i allt högre grad bedöms efter samma måttstock som NIH använder vid fi nansiering av forskning utanför de egna väggarna. Mike Brownstein har också hört att man inom NIH diskuterar möjligheten att sluta med livstidsanställningar.

— Det gör mig ambivalent. Å ena sidan borde det fi nnas ett sätt att söka alternativa karriärvägar för en anställd forskare som inte längre genomför bra, originell forskning. Å andra sidan är jag orolig att forskarna inte ska våga satsa på tidskrävande och riskabla projekt om anställningstryggheten försvinner.

Strategiska satsningar


I USA liksom i Sverige har forskningsfinansiering på senare år handlat mycket om strategiska satsningar; starkt fokuserade projekt med ett tydligt, ofta kommersialiserbart, mål. Mike Brownstein är lite avvaktande inför den utvecklingen.

Inom företag måste man naturligtvis arbeta så, påpekar han. Men i akademisk och statligt fi nansierad forskning är det inte lika självklart att varje forskare hela tiden bör tänka på hur arbetet ska kunna omsättas i produkter som reagenser eller diagnostiska test.

— Jag tror inte att det är sådant som statligt finansierade forskare gör bäst. Men det är vad skattebetalarna vill ha! Se på NIH, vi har ju inte en avdelning för anatomi och en för molekylärkemi — vi har en för diabetes, en för magtarmsjukdomar... För det är vad människor kan relatera till. De vill se att deras skattepengar används till att bota fasters stroke.

Samtidigt betonar han att han inte är särskilt orolig för framtiden.

— Visst behöver vi värna den fria och oberoende forskningen, men forskarna är trots allt rätt bra på att få loss pengar till det de verkligen vill göra.

Samla forskare


Många länder satsar i dag på att samla forskare i "excellence centers". Mike Brownstein tycker att systemet har flera styrkor: forskarna kan fokusera på särskilt angelägna problem, de uppmuntras att samarbeta och kan dela på avancerad utrustning, biobanksmaterial och andra resurser som är antingen dyrbara eller bara finns i begränsad mängd.

Samtidigt varnar han för andra tendenser. Medelmåttiga forskare kan tas in enbart för att skapa kritisk massa. Grupperna är ofta stora vilket han tror hämmar produktionstakten och kreativiteten, och när ett center väl är på plats kan det "få eget liv". Det är svårt att bryta upp det eller byta inriktning, så det blir bara kvar, oavsett hur framgångsrikt det är.

— Excellence centers kan vara bra, men jag skulle avsky om detta blev det enda sättet att bedriva forskning. Det får inte bli så att vissa områden i praktiken förbjuds bara för att de inte är på modet. Och om man sätter samman strålande forskare från helt olika fält måste man

Författare: Lisa Kirsebom

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2011-11-15
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.

FAKTA NIH

Amerikanska National Institutes of Health, NIH, är världens största finansiär av medicinsk forskning med en årsbudget på drygt 31 miljarder dollar. NIH består av 27 olika institut och centra som alla har en specifik inriktning. Mer än 80 procent av medlen utgörs av projektbidrag som fördelas i konkurrens till 325 000 forskare runt om i världen.

Men NIH utför också egen forskning. Ungefär en tiondel av budgeten stöder projekt som bedrivs av närmare 6000 anställda forskare i NIH:s egna forskningslaboratorier. De flesta av dessa finns på campusområdet i Bethesda, Maryland i USA.