Större inflytande för universiteten

- Landstingens ersättningskrav i den här förhandlingen låg mycket högre än den slutliga avtalsnivån. Det statsfinansiella läget medgav dock inte en större uppräkning, säger statens förhandlare Bengt Norrving, administrativ direktör på Karolinska Institutet.

Landstingssidans förhandlare Ulf Wetterberg, vd på Landstingsförbundet, medger att ersättningarnas totala storlek var en viktig fråga.

- Det här är ju ersättningar som legat stilla under större delen av 1990-talet. Det fanns helt klart förhoppningar om att regeringen skulle orka göra en ännu större satsning. Till slut fick vi acceptera att detta var vad statskassan tillät.

Det nya ALF-avtalet innebär att sex landsting får dela på 1,6 miljarder kronor (2004) i ersättning för sin medverkan i läkarutbildning och klinisk forskning. Det innebär en ökning på drygt 120 miljoner kronor jämfört med tidigare avtal.

Gemensam organisation

- ALF-avtalet handlar om ett ?samarbete mellan berörda universitet och landsting inom hela vårdsektorn där fokus ligger på att förbättra vården genom en bättre kunskapsbildning.

En av nyheterna i det centrala avtalet är att universitet och landsting ska bygga upp en gemensam ledningsorganisation som bestämmer hur pengarna från ALF-avtalet ska användas.

Den här ledningsorganisationen blir navet i samarbetet som ska präglas av ett jämlikt förhållande.

- Det grundläggande skälet till ALF-ersättningen är att universiteten tar vårdens resurser i anspråk för sin verksamhet. Då kan det inte vara ett ensidigt åtagande från landstingen att bestämma hur medlen används. Det är självklart att det måste till ett nära samarbete mellan universitet och landsting om hur man ska använda de här resurserna på bästa sätt.

även andra resurser som parterna förfogar över kan tas upp till gemensam diskussion i den här organisationen. Det kan handla om de medel universiteten har för forskning och utbildning eller de resurser landstingen förfogar över för vårdens utveckling.

Uppdelning av resurserna

- Syftet är att synliggöra resurserna som går till läkarutbildningen och att markera vikten av att utbildning förläggs till klinisk miljö. Uppdelningen gör ?också att vi direkt kan se hur ersättningen till landstingen påverkas om storleken på läkar?utbildningen förändras, säger Bengt Norrving.

Det nya avtalet betyder också att ersättningen för landstingens medverkan i grundutbildningen höjs med närmare 100 miljoner kronor. För varje helårsstudent utgår en ersättning på 63500 kronor from 2005.

- Det innebär en rejäl ökning av resurserna till läkar-utbildningen, säger Bengt Norrving.

Ersättning till klinisk forskning

- Jag tror de flesta är överens om att när det gäller statens fördelning av forskningsresurser mellan de olika universitetssjukhusen så har det historiskt växt fram olika nivåer. Men det är inget som säger att det ska vara exakt lika eller att det ska finnas en fast relation mellan utbildningsresurser och forsknings?resurser. Det är inget vanligt utjämningssystem där man kan räkna sig fram till milli-meterrättvisa, säger Ulf Wetterberg.

Inför förhandlingarna krävde landstingen i Västerbottens och östergötlands län ökade resurser i förhållande till andra regioner. Landstingen hävdar att de tvingats tillföra skattemedel för ?läkarnas grundutbildning och den kliniska forskningen. För att möta de här kraven får de båda landstingen en ökning på vardera 12,5 miljoner kronor.

- Man kan tycka att det är för lite, men det var vad som var möjligt att få loss i det här läget. De andra landstingen fick ingen ökning alls av sina forskningsresurser, säger Ulf Wetterberg.

Det nationella ALF-avtalet är ett paraply?avtal som ska kompletteras med regionala avtal.

- Vi har en lista över frågor som ska lösas i de regionala avtalen. Det är bla att skapa en gemensam ledningsorganisation. Och att peka ut vilka delar av vården där man gör särskilda insatser, tex där universiteten förlägger sin verksamhet.

Det nya nationella avtalet innebär att parterna på regional nivå fått större frihet att hantera resurserna. Tidigare avtal var betydligt mer reglerat och byggde på beräkningar av bla antalet tjänster.

- De regionala parterna har fått ett väldigt stort förtroende från staten att hantera resurserna. Det ger dem större möjligheter att hitta olika lösningar som passar de regionala förhållandena.

Förhandlingens gång

- Det gav mig snabbt en bild av önskemålen inom universitetssverige, säger Bengt Norrving som till stöd har haft en referensgrupp som utbildnings?ministern utsett.

I gruppen har bla funnits representanter för de olika universiteten och Vetenskapsrådet.

- De har kontinuerligt varit med i diskussionen och dragit upp riktlinjerna för avtalet, säger Bengt Norrving, som också har haft fortlöpande kontakter med utbildningsministern och statssekreteraren.

Andra alternativ

- Man kunde ha gett allt som anslag till universiteten som sedan själva fått förhandla med landstingen om ersättningen. En annan tänkbar lösning var en kraftig resursökning till Vetenskapsrådet.

Under resans gång har dock både universitet och landsting önskat ett brett samarbete och uttryckt en vilja att hitta gemensamma utvecklingsområden. även centralt på den statliga sidan såg man stora fördelar med en sådan bred lösning.

- Då är det naturligt med ett paraply?avtal som ger uttryck för den här sam?arbetstanken, säger Bengt Norrving.