Patientsäkerhet har hög prioritet

Stora skillnader

Att driva frågor som rör kvalitet och patientsäkerhet har hög prioritet. Kjell Asplund anser att Socialstyrelsen måste arbeta för att höja nivån på dessa områden och se till att den blir mer enhetlig över hela landet.

- De nationella kvalitetsregister som finns, där man bla följer upp hur behandlingen lyckats, visar att det råder ?stora skillnader mellan olika landsting och sjukhus. Det skiljer sig också mellan olika specialiteter hur långt man kommit för att utveckla dessa register. Ortopedin tex var tidigt ute. Det görs också mycket inom onkologi och på hjärt-kärlområdet. Det vore bra om vi kunde få med alla sjukhus och alla patienter i dessa register.
Stark drivkraft

Kjell Asplund har länge forskat på hjärt-kärlsjukdomar, särskilt patienter som drabbats av stroke. Bland annat har han varit med att utveckla en modell för hur strokepatienter bäst tas om hand. Modellen har fått stort genomslag också i övriga Europa.

Kjell Asplund har på nära håll sett ?vilken oerhörd drivkraft klinisk forskning utgör för att utveckla vårdens kvalitet - inte bara för att vidga kunskaperna utan också för att öka personalens motivation för arbetet. Inom vårdteamet blir man mer öppen för att införa ny metodik och engagemanget för patient?erna ökar. Det går att märka redan under planeringsstadiet, innan en studie satt igång.

- Man skulle kunna säga att kvalitet inom klinisk forskning och sjukvård går hand i hand. Det är därför så mycket mer bekymmersamt att konstatera att svensk klinisk forskning tappat konkurrenskraft.

Kan bli mycket bättre

- Det är helt klart att klinisk forskning skulle kunna bli mycket bättre, säger Kjell Asplund. Vi är ganska bra på att beskriva forskningens problem, men det är värre att lösa dem. Vi borde göra fler och bättre interventionsstudier, också av sådana terapier som inte rör läkemedel.

En fråga som enligt Kjell Asplund inte lyfts fram tillräckligt, men som är ett stort bekymmer, handlar om ledarskap.

- Många chefer på svenska universitets?sjukhus har inte kvalificerat sig ?genom sin förmåga att driva forskning och utveckling, utan för att de är lyhörda uppåt. Tyvärr märks det och det är inte bra. En lösning vore kanske att återgå till ett system där man aktivt rekryterar personer med akademisk bakgrund att vara verksamhetschefer/klinikchefer i stället för att som nu ofta köra parallella spår - universitet och landsting.

Kreativa miljöer

Dessutom borde man satsa på fler forskarskolor för kliniker. Det gäller också att tidigt intressera studenterna för forskning. I Umeå har man tex lagt in ett tio veckors forskningsprojekt under termin nio på läkarlinjen. Liknande projekt?arbeten finns inom de flesta svenska vårdutbildningar.

Enligt Kjell Asplund borde mer av grundutbildningen anpassas så att den bedrivs där patienterna finns. Ett bekymmer är att även den kliniska delen i allt större utsträckning är baserad på "pappersfall".

- Läkarutbildningen måste också vara en yrkesskola med mycket praktik. I Umeå har vi därför utlokaliserat en stor del av utbildningen till andra sjukhus i regionen.

Icke-kommersiella studier

Kjell Asplund anser att Vetenskapsrådet borde ta initiativ till att skapa en organisation för den typen av studier, där stödet skulle komma från såväl Vetenskapsrådet som från landstingens egna FoU-medel och även industrin.

- Vi borde ha många fler stora kliniska studier som initieras av forskarna själva. Idag är det ofta industrin som står för initiativet och det är vi på kliniken som utför "legoarbetet", dvs samlar in patientmaterial, står för provtagning och analyser mm.

När det gäller forskningsfinansiering tycker Kjell Asplund att Vetenskapsrådet också framgent bör sprida ut anslagen på många händer och inte lyssna till dem som hellre skulle vilja se att färre fick mer. De anslag Vetenskapsrådet idag ger har ganska marginell betydelse om man ser till själva summan, däremot är de en kvalitetsstämpel, som gör det lättare att få anslag också från andra håll.

Kjell Asplund kommer att vara kvar som adjungerad professor i Umeå, där han handleder ett par doktorander. Han kommer också fortsättningsvis att ansvara för några större forskningsprojekt kring bla stroke. Förordnandet som överdirektör och ställföreträdande generaldirektör vid Socialstyrelsen är på fem år.