Värn för forskningens frihet

– Vi befinner oss i en dualistisk situation, säger Pär Omling, generaldirektör i Vetenskapsrådet. Å ena sidan finns behovet av och kravet på oberoende forskning. Å andra sidan finns kravet att forskningen ska vara till nytta för samhället, det vill säga att den ska ge något tillbaka till medborgarna. För att detta ska ske måste akademi och industri samarbeta. Men det är viktigt att det finns en transparens. Omvärlden ska ha insyn i vilka intressen och bindningar som finns i samband med den forskning som stöds av statliga medel.

Skärpta regler

Sedan ett par år tillbaka gäller skärpta regler för forskare som ansöker om bidrag från Vetenskapsrådet. Forskaren måste numera i sin ansökan öppet redovisa alla ekonomiska intressen som kan ha betydelse för forskningsarbetet. Detta krav fanns inte tidigare. Forskaren måste också, i avtalen med andra finansi-ärer, tex läkemedelsföretag, se till att han/hon är oförhindrad att publicera resultaten av sin forskning. Företaget får inte fördröja offentliggörandet av resultaten mer än två månader, såvida inte en patentansökan planeras, då högst sex månader gäller. Syftet med riktlinjerna är att värna om det vetenskapliga kravet på objektivitet och om att forskningsresultaten görs tillgängliga för samhället.

– Regelverket behövs som ett stöd till forskarna i diskussionerna med kommersiella finansiärer, men också för vetenskapen i stort, för att vi ska behålla det goda förtroende vi redan har, säger Pär Omling.

Vetenskapsrådet är dock ingen kontrollmyndighet, betonar han.

– Utgångspunkten är att vi har förtroende för att forskarna arbetar enligt god vetenskaplig sed och enligt de villkor som Vetenskapsrådet ställer. Det är universitetens uppgift att avgöra om ett kommersiellt samarbete är godtagbart eller inte, det vill säga om det är förtroendeskadligt. Den åtgärd vi kan vidta, om oegentligheter upptäcks, är att avbryta våra utbetalningar.

Enkät till ämnesgruppen

Våren 2004 fick ämnesgruppen för medicin in drygt 1100 ansökningar. I drygt 27 procent av dessa angavs kommersiella intressen. Bland de 340 ansökningar som beviljades hade 30 procent av de sökande angivit kommersiella intressen.

I höstas genomfördes en enkät för att få en bild av hur beredningsgrupperna bedömt redovisningarna av kommersiella intressen.

Ämnesgruppen för medicin påpekar i sin redogörelse av arbetet att ”det inte generellt ses som negativt med kommersiella intressen, men att det är negativt när vi tror/vet att de finns, men inte redovisas i ansökan”.

Gruppen framhåller att det i första hand är ansökans vetenskapliga kvalitet som avgör om bidrag ska utgå eller inte. Om det föreligger ett samhällsintresse för att forskningsresultaten kommer till praktisk tillämpning och projektet som helhet håller hög nivå, kan kommersiella intressen vara en fördel. Det ingår ju i Vetenskapsrådets uppdrag från staten att nyttiggöra resultaten. Om å andra sidan ansökan inte når upp till den nivå som krävs för att komma ifråga för ekonomiskt stöd, så är det tveksamt om kommersiella intressen skulle kunna ändra på en sådan bedömning, skriver ämnesgruppen för medicin.

Vetenskapsrådets etikkommitté kommer löpande att se över och vid behov revidera riktlinjerna utifrån den internationella utvecklingen och utifrån de erfarenheter som görs då de tillämpas i beredningsarbetet.

Sven Enerbäck, professor i medicinsk genetik vid Göteborgs universitet och ordförande i beredningsgruppen Cellbiologi 1, menar att det saknas en tydlig definition av begreppet ”kommersiell koppling”.

– Personligen tycker jag att det är bra om en forskargrupp lyckas attrahera flera finansiärer eller att forskare startar företag om de har gjort viktiga upptäckter. Anger man öppet de relevanta kommersiella intressen som finns, och i varje enskilt fall följer gällande jävsregler, bör det inte vara några problem.

Hot om avgång

Vetenskapsrådet är inte ensamt om att ha infört skärpta riktlinjer för kommersiella kopplingar.

I USA har flera medarbetare vid National Institutes of Health (NIH) hotat att säga upp sig i protest mot NIH:s nya regler rörande intressekonflikter.

Reglerna, som offentliggjordes i början på februari, kom till sedan det uppdagats att flera framstående forskare inom NIH tjänat hundratusentals dollar på konsultuppdrag för kommersiella företag utan att rapportera detta. Avslöjandet ledde till starka påtryckningar på NIH från kongresshåll och resulterade i kraftigt skärpta regler rörande bisysslor, aktieinnehav och belöningar.

Till exempel så är all form av betalt eller obetalt konsultarbete för biomedicinföretag numera förbjudet. Anställda inom NIH är också förbjudna eller begränsade att äga aktier i biomedicinföretag. Dessutom har NIH infört restriktioner när det gäller samarbeten med andra institutioner, såsom sjukhus och läkemedelsföretag, samt när det gäller gratifikationer. Seniora forskare får tex inte ta emot akademiska priser värda mer än 200 dollar.

Uppretade forskare menar att hela personalstyrkan (ca 17500) får stå till svars för överträdelser som bara ett fåtal är skyldiga till. De nya reglerna kommer att hämma forskningen, anser kritikerna, och dessutom leda till svårigheter för NIH att rekrytera forskare.

Debatten är inte slut än. NIH-chefen Elias Zerhouni signalerade nyligen, vid en hearing, att man kanske har gått för långt i vissa avseenden och att det kan finnas anledning att se över reglerna.