Så ska stödet till yngre forskare förbättras

Ett kanske mindre problem - men likväl ett hinder - är Högskoleförordningen. Den skulle behöva reformeras i fråga om tjänstestrukturer och anpassas till dagens villkor, enligt fakulteterna. Bland annat finns inte befattningen postdoktor, som därmed inte heller är pensionsgrundande.

Fakulteterna vill idag ha större frihet att anställa och avveckla allteftersom förutsättningarna förändras.

För många doktorander
Ett gemensamt bekymmer är också ett stort antal forskare med externa anslag på korttidskontrakt (sex till tolv månader) och få tjänster på mellannivå. Den höjda pensionsåldern till 67 år har inneburit färre pensionsavgångar och det i sin tur att tjänsteutrymmet för de yngre ytterligare krympt.

Vid fakulteterna i Stockholm, Lund och Uppsala har de yngre forskarna själva engagerat sig starkt och drivit frågorna framåt. Först ut var Karolinska Institutet med Junior Faculty, sedan startade Future Faculty i Lund, inspirerade av Karolinska Institutet och i höstas började ett motsvarande centrum byggas i Uppsala. (Se Forskning & Medicin 1/2005). De har även stöd från respektive fakultetsledning.

- Att skapa tydliga karriärvägar för yngre forskare hör till de frågor som är högst prioriterade och som har stor strategisk betydelse, säger Jan Nilsson, dekanus vid den medicinska fakulteten i Lund. Det framkom också mycket tydligt vid den internationella utvärdering, den sk Bell-rapporten, som gjordes för ett par år sedan.

Trappa med tre steg
Vid fakulteten har en ny karriärstruktur tagits fram och är nu på väg att sjösättas. Den innebär en trappa i tre steg efter disputation - postdoktor (upp till fem år), forskarassistent (fyra år) och till slut en sk tenure track-tjänst (fem år).

Tenure track-tjänsten kan leda fram till en fast anställning om man uppfyller vissa på förhand uppställda kriterier. Dessa kan se lite olika ut, men ska motsvara nivån för en professur. De tio första tjänsterna utlyses i slutet av våren och finansieras bla genom att pengar lösgjorts från donationsfonder.

 - Vi kan vänta ett generationsskifte inom ett par tre år och det gäller att klara våra yngre forskare fram till dess, säger Jan Nilsson.
Också antagningen av doktorander kommer att ändras. Rekryteringen sker idag på forskargruppsnivå, men ersätts med en central antagning på institutionsnivå.

Öppen konkurrens och transparens
För ett år sedan inleddes en omfattande översyn av verksamheten vid Karolinska Institutet och en utvecklingsplan, KI 05, har tagits fram. I den finns ett särskilt avsnitt om akademiska karriärvägar och till de beslut som fattats hör en successiv uppbyggnad av ett nytt system med fastare karriärgång. Bland annat har ledningen beslutat om att avsätta centrala medel för att satsa på fler mellantjänster.

I den nya karriärstegen finns postdoktor (ett till tre år), forskarassistent (fyra år) och biträdande lektor (fyra år). Men Karolinska Institutet skulle helst se att både forskarassistenttjänsterna och de biträdande lektoraten i stället blev sexåriga och kommer därför att verka för att en sådan förändring.

- Det nya systemet har två viktiga utgångspunkter, säger Clara Gumpert, som är sektionschef vid institutionen Neurotec och en av dem som lett arbetet med att skapa ett nytt karriärsystem.

- Tjänsterna ska utlysas centralt i öppen konkurrens. På det sättet hoppas vi få in fler externa sökande. Öppenhet och transparens är ett annat nyckelord. Man måste veta vad som krävs för att meritera sig för nästa steg i trappan. Tjänster ska inte kunna skräddarsys så att de i princip är vikta för en viss person redan från början. En utvärdering bör ske både efter halva tiden och efteråt

Klättra i systemet
Oavsett om man har sin huvudsakliga uppgift inom forskning, undervisning eller på kliniken måste det finnas karriärvägar där man i första hand konkurrerar med dem inom samma område, menar Clara Gumpert. Det måste finnas vägar att klättra i systemet oavsett vilken huvudinriktning man har.

Det är nu styrelsen för forskning som ska förverkliga de idéer som finns i KI 05 och se till att de implementeras i hela organisationen.

För närvarande undersöker Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting gemensamt hur situationen ser ut för kliniska forskare inom landstinget.

- Inom universitetssjukvården i Stockholm finns tjugo tjänster på mellannivå - tolv postdoktortjänster och åtta forskande kliniker på halvtid, berättar Clara Gumpert, som deltar i kartläggningen. Vi undersöker förutsättningarna för att utlysa fler tjänster för kliniska forskare.

Förlorade förmåner
Då Åsa Fex Svenningsen flyttade sin forskning från Lund till Uppsala förlorade hon i ett slag flera av de förmåner hon tidigare haft som forskarassistent. I Lund hade hon varit aktiv i Future Faculty och med den erfarenheten med sig i bagaget började hon engagera sina nya kolleger också i Uppsala.

På institutionen för genetik och patologi var man öppen för förändringar. Man hade redan bildat ett Junior Faculty på institutionsnivå och Åsa Fex Svenningsen har tillsammans med kollegan Lucia Cavalier arbetat hårt för att engagera andra yngre forskare och fakultetsledningen för ett fakultetsövergripande Junior Faculty. Det har bla lett till att de förmåner som fanns i Lund nu också har införts vid medicinska fakulteten i Uppsala.

- Det handlar bla om att ge forskarassistenter ett extra påslag på 100000 kronor om året under tre år, dessutom ett utbildningsbidrag i fyra år för en doktorand samt extra forskarmånader i samband med föräldraledighet, berättar Åsa Fex Svenningsen.

"Växla in" professurer
Vid fakulteten i Uppsala har inga egna forskarassistenttjänster inrättats under de senaste åren och det finns inte heller några egna postdoktorer. Alla sådana tjänster är externfinansierade. Inte heller finns det några biträdande lektorat.

Men också i detta fall är en förändring är på gång. Det finns en plan för hur fakulteten ska arbeta med att skapa nya karriärvägar för framför allt yngre forskare. Beslut har tagits om att inrätta ett antal postdoktortjänster (två år) och anslag för yngre forskare (tre år) som vardera får ca 450 000 kronor om året. Dessa kan användas för egen lön eller till forskning. För att stimulera institutionerna till att rekrytera yngre kan dessa framöver "växla in" professurer mot antingen två forskarassistenttjänster eller ett lektorat.

När det gäller kliniska forskare finns beslut om att inrätta sk 50/50-tjänster, dvs hälften forskning, hälften klinisk tjänstgöring. Ännu saknas karriärstege för pedagoger, men enligt dekanus Kjell Öberg är det något som också kommer att bli aktuellt.

I både Lund, Uppsala och vid Karolinska Institutet är man alltså överens om att satsa på tydligare karriärvägar för yngre forskare. Men vad händer med dem som aldrig kommer upp på stegen? Undervisning, klinisk tjänstgöring eller uppdrag inom industrin är några alternativ.

De som Forskning & Medicin har talat med är överens om att forskningsfinansiärer i högre grad borde satsa mer på yngre förmågor vid utlysning av nya tjänster och anslag. Det gäller också universiteten och Vetenskapsrådet.

Fotograf: Alan Adler/Rex Interstock/IBL Bildbyrå