| |
| |
| |
|
Innehåll nr 2 2005
Traditionellt har dokumenterad forskningserfarenhet varit förenad med högre lön, nya arbetsuppgifter eller möjlighet att söka högre tjänster. Dessa möjligheter har dock försämrats på senare tid. De incitament som finns idag är den förändring i arbetsuppgifter som forskning kan medföra, samt en fördjupad ämneskompetens parad med ökad förmåga att bättre kunna bedöma nya terapier, diagnostiska instrument etc. Mycket talar dock för att detta inte är tillräckligt för att säkerställa en fortsatt rekrytering av läkare till forskningen.
Den kliniska vardagen på universitetskliniker idag kännetecknas av krav på ökad ”produktivitet”. Det finns mycket lite tid för egen forskning. Minskad resurstilldelning kan i viss mån förklara nedgången för svensk klinisk forskning. Det finns dock anledning till viss optimism tack vare forskningspropositionen. En konjunkturuppgång kan leda till att andra externa anslagsgivare återgår till en ökad anslagsutdelning. Hit kan även Läkemedelsindustrins kliniska prövningar räknas in, även om dessa i sig inte finansierar fri och egeninitierad forskning.
Ett nytt orosmoln har dock dykt upp. Det finns en oro för att det nya avtalet mellan Läkemedelsindustriföreningen och Landstingsförbundet ska minska möjligheterna till samverkan med industrin. Det har funnits avtal mellan dessa parter i många år, men årets avtal har inneburit skärpta regler för samarbete. En nyhet är att även Karolinska Institutet skrivit under det lokala avtalet mellan Stockholms läns landsting och Läkemedelsindustriföreningen. Tidigare har akademin inte berörts direkt av avtalen. Vi förväntar oss nu fler lokala avtal där även universiteten omfattas.
De nya avtalen är bra. Läkare måste fortsätta samarbeta med läkemedelsindustrin, det är viktigt för patienterna och för utvecklingen av sjukvården. Men lika viktigt som att värna samarbetet är att värna oberoendet för inblandade parter. Samarbete får inte leda till att läkare/forskare riskerar att bli anklagade för mutbrott eller att företag anklagas för bestickning. Avtalen förhindrar vare sig forskningssamarbete eller möjlighet att bedriva kliniska prövningar. Sverige blir ett land att räkna med även framöver.
Men då måste det också finnas förutsättningar för att få unga läkare att vilja satsa på forskning. Villkoren för doktorander och postdoktorer samt löneutveckling måste bli bättre. I årets löneavtal finns inskrivet att forskning ska beaktas i lönebildningen. Nu ska vi se till att det blir en självklarhet.
, ämnesrådet för medicin i samarbete med de medicinska fakulteterna.