Forskning och Medicin
Tema neurovetenskap

Nervskador roten till det onda

Kronisk smärta drabbar var tionde vuxen i västvärlden. Smärttillståndet beror bla på skador i nervsystemet och är till stor del ett ännu olöst hälsoproblem. Den här typen av smärttillstånd kan förekomma hos patienter med diabetes, bältros, amputation, ryggmärgsskador eller stroke.
För många patienter med nervskador saknas effektiva behandlingsmetoder. En svårighet är att det i samband med skadan uppstår förändringar i nervsystemet, som kan vara mycket påtagliga och som gör att patienterna inte svarar på konventionell behandling med morfin och liknande preparat.

- En förklaring till det ändrade reaktionsmönstret skulle kunna vara nervsystemets plasticitet (formbarhet), säger professor Zsuzsanna Wiesenfeld-Hallin, Karolinska Institutet.

Nya läkemedel


Hon har länge forskat kring kronisk smärta och hennes arbete har bla resulterat i två nya läkemedel. Det ena har redan genomgått flera kliniska studier och ytterligare väntar. Det andra läkemedlet väntar på godkännande från amerikanska läkemedelsverket, FDA.

Det första preparatet prövas på kroniska smärtpatienter som inte svarar på morfin. Resultaten hittills är mycket positiva. Läkemedlet bygger på en substans som blockerar receptorer (mottagare) för en neuropeptid (kemisk budbärare) som kallas kolecystokinin, CCK. Den finns normalt i väldigt små mängder i sensoriska nerver. Efter en nervskada ökar dock produktionen av den här neuropeptiden och dess receptorer.

CCK spelar en viktig roll vid kronisk smärta genom att den motverkar den smärtlindrande effekten hos opiater (smärtstillande ämnen). Receptorer för CCK och opiater finns på samma typ av nervcell.

- Vid nervskada uppstår en obalans i systemet, en obalans som involverar också andra transmittorer (signalsubstanser) och som bidrar till ökad smärta. Samtidigt minskar opiatens verkan eller slås ut.

- Det nya läkemedlet ökar morfinets effekt och tycks motverka att patienten utvecklar tolerans mot morfin.

Det andra preparatet är ett kombinationsläkemedel som består av dels en vanlig opiat och dels av ett ämne som blockerar receptorn för transmittorn glutamat. Denna signalsubstans bidrar också till stegrad smärta.

Identifiera smärtgener


Den individuella upplevelsen av smärta har traditionellt tillskrivits psykosociala faktorer. Men färska data pekar på att det finns en viktig ärftlig disposition för smärta, särskilt för att utveckla kronisk smärta efter en nervskada, sk neuropatisk smärta.

Zsuzsanna Wiesenfeld-Hallin var i mitten av 1990-talet koordinator för ett smärtprojekt inom EU:s Biomedicin 2-program. Hon finns nu med i ett konsortium, tillsammans med forskare från Tyskland, Ungern och Israel, som nyligen gått in med en EU-ansökan för att försöka identifiera vilka gener som gör att vissa individer är mer smärtkänsliga än andra. Wiesenfeld-Hallin är ansvarig för den svenska delen av projektet.

- Vi vill undersöka genetiska skillnader vid både akut och kronisk smärta. Vi vill också ses om det finns könsskillnader när det gäller reaktion på smärta och svar på behandling. Det finns mycket data som talar för att kvinnor är mer smärtkänsliga än män. De drabbas bla oftare av smärtsyndrom som fibromyalgi och migrän. Det är också vanligare att kvinnor får biverkningar av opiater, tex kräkningar, men här behövs mer forskning, säger hon.

Länge trodde man att små barn inte upplever

smärta pga att deras nervsystem inte var tillräckligt utvecklat. Idag vet man att den excitatoriska delen av nervsystemet är väl utvecklat hos det lilla barnet, men däremot inte den inhibitoriska, som har till uppgift att dämpa smärtan. Denna obalans gör barnet känsligt för smärta.

Komplext samspel


Målet med det nya EU-projektet är alltså att identifiera gener som ger ökad känslighet för smärta, oavsett vad som orsakat smärtan - trauma, kirurgi, sjukdom eller infektion.

- Att man har hög känslighet för en viss typ av smärta behöver inte betyda att man är lika känslig för andra sorters smärta. Det är olika mekanismer beroende på vad som orsakar smärtan, säger Zsuzsanna Wiesenfeld-Hallin.

Smärta och upplevelse av smärta är ett komplext samspel mellan genetiska faktorer, kroppens förmåga att omsätta olika typer av läkemedel och förväntningar på att det ska göra ont. Det är svårt att mäta smärta. Visserligen går det att få ett mått på den individuella upplevelsen, men att jämföra mellan olika individer är värre. Man registrerar reaktioner på olika stimuli, likaså hur olika slags smärtlindring fungerar.

Studier från Martin Ingvars grupp på Karolinska Institutet har visat att det också finns en stark placeboeffekt - om patienten tror att han eller hon får morfin reagerar hjärnan på samma sätt som om patienten verkligen hade fått morfin och smärtan dämpas.

Funktionell genomik


Normalt sker smärtöverföringen genom impulser från en nervcell till en annan via ryggmärgen och upp till hjärnbarken, där vi upplever smärtan. Vid signalöverföringen mellan cellerna frigörs en mängd olika signalsubstanser, bla neuropeptider, som fungerar som transmittorer. Genom att blockera eller motverka effekten av dessa kan man vanligen lindra smärtan, men det är svårt vid kroniska smärttillstånd.

För att undersöka förändringar i hur generna uttrycks (aktiveras) i sensoriska nervceller och förändringar av olika proteiner i samband med smärta kommer forskarna att använda olika musmodeller, försöksdjur som är mer eller mindre smärtkänsliga. Systematiska försök har redan gjorts där man sett att mössen reagerar mycket olika på såväl akuta stimuli som på neuropatisk smärta (efter nervskada). De reagerar också olika på skilda typer av smärtstillande preparat.

I de planerade studierna kommer man bl a att använda sig av en teknik, med vars hjälp det går att i ett enda prov samtidigt avläsa uttrycket av tusentals gener. De stora likheterna mellan musens och människans arvsmassa gör det möjligt att sedan översätta de fynd som görs från mus till människa.

Förhoppningen är förstås att man med nyförvärvade kunskaper ska kunna utveckla både diagnostiken, nya läkemedel och utforma olika slags individuellt anpassad behandling.

Författare: Ann-Marie Dock

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-15
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.