Forskning och Medicin

Markörer avslöjar


havandeskapsförgiftning tidigt

Två diagnostiska markörer som tidigt kan avslöja de första tecknen på havandeskapsförgiftning har tagits fram av forskare i Lund. De hoppas nu att en av markörerna — ett kroppseget protein — kan utvecklas till ett läkemedel. Idag saknas farmakologisk behandling vid havandeskapsförgiftning.
Stefan Hansson
Varje år drabbas i Sverige ca 5 000 blivande mammor av havandeskapsförgiftning, preeklampsi. De allra flesta, såväl mamman som fostret, överlever. Men globalt sett är problemet mycket större. Minst 8,5 miljoner kvinnor drabbas och i utvecklingsländer är det betydligt fler som dör i havandeskapsförgiftning än i västvärlden.

Nästan vart femte dödsfall bland blivande mammor beror på preeklampsi och dess komplikationer. Forskargrupper runt om i världen arbetar därför med att försöka kartlägga mekanismerna bakom sjukdomen. Målet är både att förbättra diagnostiken och att utveckla läkemedel som kan förhindra att mamman och fostret skadas.

Två forskargrupper i Lund har nu kommit en bra bit på väg när det gäller såväl diagnostik som behandling. Den ena gruppen leds av professor Stefan Hansson, överläkare vid Skånes universitetssjukhus, den andra av professor Bo Åkerström.

— Havandeskapsförgiftning kan vara svårt att diagnostisera. Förhöjt blodtryck och äggvita i urinen är tecken på att allt inte är som det ska. Men ofta upptäcks detta först sedan drygt halva graviditeten passerat. Den enda behandling vi idag har att tillgå är då blodtryckssänkande medicin, berättar Stefan Hansson.

— Med de markörer vi identifierat och sedan testat är det möjligt att upptäcka mammor med begynnande havandeskapsförgiftning redan i graviditetsvecka 10. Den ena markören är det kroppsegna proteinet alfa-1-mikroglobulin, A1M, den andra är fritt fosterhemoglobin F-Hb.

Skador på moderkakan


Under graviditeten har mamman och fostret skilda blodomlopp. Utbyte av syre och slaggprodukter sker via moderkakan. Stefan Hansson upptäckte att det i moderkakan vid havandeskapsförgiftning bildas och ansamlas fritt fosterhemoglobin. Detta skadar moderkakan genom oxidativ stress, vilket får till följd att fritt F-Hb läcker ut i mammans blodcirkulation.

— Vi vet att fritt hemoglobin generellt ger vävnadsskador och vår hypotes var därför att om vi kunde neutralisera fritt F-Hb skulle vi därmed återställa en normal funktion av moderkakan.

Stefan Hansson och hans grupp gick sedan vidare med att på labbet bygga en modell av en artificiell livmoder. I denna placerade han en frisk moderkaka från en nyförlöst mamma och höll den levande i flera timmar med hjälp av näringslösning och ett system som efterliknade mammans och fostrets blodcirkulation.

Forskarna tillsatte fritt F-Hb och noterade då att blodtrycket steg i moderkakan. Med microarray såg man att moderkakan fick en genprofil som liknade den vid havandeskapsförgiftning och elektronmikroskopi visade att cellernas struktur skadades.

Nästa fråga var: fanns det något sätt att motverka de skadliga effekterna? Bo Åkerström hade sedan länge intresserat sig för proteinet A1M. Han hade isolerat proteinet, upptäckt att det binder hemoglobins skadliga nedbrytningsprodukt heme, skyddar mot fria radikaler och oxidation. Det bildas mer av A1M i samband med oxidativ stress.

Han hade också sett att det kan reparera uppkomna vävnadsskador. I ett translationellt samarbete upptäckte Bo Åkerström och Stefan Hansson att det vid havandeskapsförgiftning förekommer förhöjda nivåer av A1M i mammans blod. Men tydligen inte tillräckligt höga för att reparera de skador som uppstått.

— Vi tillförde därför A1M i vårt experiment och kunde då se att skadorna gick tillbaka och cellstrukturen normaliserades, berättar Stefan Hansson.

Två nya företag


Forskarna går nu vidare med fler studier om skadeverkningar av fritt F-Hb och de terapeutiska effekterna av proteinet A1M. De har startat två företag — läkemedelsföretaget A1M Pharma, som arbetar med att utveckla en medicin för intravenös behandling av havandeskapsförgiftning — och Preelumina Diagnostics för att ta fram ett diagnostiskt test. Stefan Hansson tror att ett sådant test kan komma till klinisk användning senare i år, medan det tar betydligt längre tid innan ett läkemedel kan vara ute på marknaden.

Den forskning Stefan Hansson bedriver spänner över hela fältet — från genetiska studier för att kartlägga vilka gener och proteiner som är involverade vid uppkomst av preeklampsi till avancerade djurmodeller och material från friska och sjuka mammor och foster.

I de genetiska studierna har han bl a identifierat gener för vissa transportproteiner som är nedreglerade vid preeklampsi och som därmed får till följd att nivåerna av stresshormonet noradrenalin kraftigt höjs. Detta har negativa återverkningar på fostret och kan bidra till att barnet senare i livet drabbas av hjärt-kärlproblem.

Författare: Ann-Marie Dock
Fotograf: Kennet Ruona

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2011-03-14
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.