Forskning och Medicin

Hungrig forskare satsar i industrin

Ett högt tempo och multidisciplinärt arbete får Lovisa Afzelius att trivas inom industrin. På Astra Zeneca har hon provat flera karriärvägar inom forskningen.
Lovisa Afzelius
—Jag är hungrig, säger Lovisa Afzelius om sin snabba karriär på företaget.

Hon är 34 år och utsågs nyligen till "junior scientist of tomorrow" av den europeiska läkemedelsindustriföreningen, EFPIA. Inom kort blir hon projektledare för ett stort alzheimerprojekt.

— Vi har valt en core-struktur och ska förbättra den. Det är ett site-mål att leverera en enda substans som kan bli ett läkemedel.

Site-mål, lead optimisation, corestruktur, candidate drug. Core team member, ctm, och drug metabolism pharmacokinetics, dmpk. Förkortningar och engelska facktermer och företagstermerflödar snabbt i samtal med Lovisa Afzelius. Efter en liten stund drar hon efter andan.

— Jag har nog tyvärr ovanligt lätt för att använda svengelska, ler hon.

Tre karriärvägar


Lovisa Afzelius menar att det finns tre utstakade karriärvägar för en forskare i industrin — vetenskapens, linjens och projektets. Och själv har hon vandrat på alla. Som doktorand på Astra Zeneca tog hon fram en modell för beräkning av metaboliserande enzymers reaktion på olika läkemedel.

Hon disputerade efter tre år och började som vetenskapligt ansvarig inom läkemedels metabolism 2004. Under en period var hon också projektledare för ett metodsamarbete med Astex Technology i Cambridge. Förra året flyttade hon från Mölndal till Södertälje och till en tjänst som sektionschef. Hon tycker att den vetenskapliga banan är stimulerande eftersom man utvecklar sin egen vetenskapliga expertis. Men samtidigt har den vetenskapligt ansvarige många kunder med olika mål och det är lätt att bli splittrad av så många olika frågeställningar. Sådan är också vardagen för den som väljer att arbeta inom linjen, som exempelvis sektionschef.

— Linjen ska tillgodose och förstå alla projekt och vilka metoder man ska satsa på. Samtidigt är det roligt att ha en ledarroll, att ha ansvar och utveckla personal. Men det får inte vara för många om man ska kunna engagera sig i alla. Åtta till tio är lagom, säger Lovisa som själv var chef över 13 personer.

När hon nu blir projektledare får hon en ledarroll utan personalansvar. Dessutom blir det ett tydligt mål att arbeta mot. Det är den tjänst som hon tror passar henne allra bäst.

— Det är roligt och jag är bra på det också. Men jag kommer ändå inte att arbeta som projektledare resten av mitt liv.

Arbete utomlands inom Astra Zeneca lockar. Lovisa Afzelius skulle också vilja arbeta med uppköp av produkter från externa företag. Hon tänker inte heller lägga den vetenskapliga karriären på hyllan och fortsätter därför med handledning i metodutveckling. Hon håller också kvar vid ett metodprojekt. Studien ska både publiceras och vara företaget till gagn. Att kombinera dessa två är sällan ett problem enligt Lovisa Afzelius.

— Vi kan publicera metoden och några referenssubstanser men däremot inte en substans som är intressant för företaget att utveckla till läkemedel. Det enda problemet är i så fall att hitta tid till att skriva, för det är inte så att man skriver en hel artikel på arbetstid.

Smidig infrastruktur


Publiceringen måste följa en särskild företagsspecifik publiceringspolicy och den måste godkännas av högre chefer. Det innebär att det kanske är mer byråkrati kring publicering om man arbetar på ett företag, tror hon. Men detta vägs upp av den smidiga infrastrukturen inom industrin.

— Jag kan ringa någon i Boston och fråga om något och jag kan åka till Mölndal och använda en maskin. Det finns hela spannet av expertis och utrustning och jag har automatiskt kontakt med alla och tillgång till allt eftersom jag arbetar i samma företag.

En annan stor fördel med industriforskning är enligt henne det multidisciplinära samarbetet.

— I industrin gror intresset för att arbeta ihop över gränserna och det har jag inte alltid sett på samma sätt inom universitetsvärlden. Det finns multidisciplinära samarbeten där också, men det är nog inte lika enkelt att få ihop dem.

Hon kan helt enkelt inte komma på någonting att vara avundsjuk på inom den akademiska forskningen.

— Min personlighet passar bättre i industrin. Här händer det så mycket. På universitet upplever jag att det är en lugnare stämning som kanske beror på att man inte har samma leveranskrav. Jag tycker om att ha mycket att göra, många omkring mig och att få rakrespons på det jag gör.

Författare: Karin Nordin

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2009-03-30
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.