Forskning och Medicin

Enkät: "Mindre byråkrati och fler donationer"

Landets medicinska fakulteter tror att autonomiutredningen kan minska byråkratin samt uppmuntra till fler donationer och bättre samverkan med näringslivet.

Men varför säger betänkandet ingenting om förhållandet till hälso och sjukvården?

En ökad självständighet för landets lärosäten var syftet med autonomiutredningen, vars betänkande överlämnades till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg i början av december 2008.

Forskning & Medicin har undersökt hur landets medicinska fakulteter ser på förslaget. De har svarat på följande frågor:

1. Vilka är fördelarna med autonomiutredningens betänkande?

2. Vilka är nackdelarna med autonomiutredningens betänkande?

3. Vilka andra åtgärder behövs för att reformera styrningen av lärosätena?

Göran Magnusson, dekanus, medicinska fakulteten, Uppsala universitet:

1. Autonomiutredningen är uppmuntrande läsning, eftersom universiteten har blivit alltmer byråkratiska. Överadministrationen inom medicinområdet, som är beroende av externa aktörer, är ett stort hinder. En mer flexibel verksamhetsform kan ge oss möjlighet att mer effektivt bedriva forskning och utbildning. Förslaget att göra universiteten till offentligrättsliga organisationer verkar förnuftigt och är redan prövat utanför Sverige. Det kan göra medicinska fakulteter mer attraktiva för forskningsfinansiärer.

2. Oro kommer att uppstå bland de anställda, som upphör att vara statsanställda. Utredningen lämnar också universitetens interna organisation och tjänstestruktur i huvudsak öppen. Snabba förändringar är dock inte att vänta i vår traditionsbundna verksamhet. Det är osäkert om en överlåtelse av Akademiska Hus AB till akademin kan leda till lägre nettokostnader för lokaler. Det känns också riskabelt att denna tillgång ska utgöra universitetens huvudsakliga kapital. Tomtvärden kan fastställas, men vilket marknadsvärde har specialbyggnader vid kreditprövning? Kan ett universitet gå i konkurs om det "förbygger" sig? Eller måste de andra ställa upp med koncernbidrag?

3. Staten fortsätter att ha ett avgörande inflytande som anslagsgivare med möjlighet till kontinuerlig kontroll. Jag tror att denna makt och gällande lagstiftning utgör tillräckliga verktyg för att styra universiteten. En fråga som utredaren inte berör är de medicinska fakulteternas komplicerade förhållande till universitetssjukhusen och hur dessa sjukhus ska styras.

Bo Ahrén, dekanus, medicinska fakulteten,Lunds universitet:

1. Begränsningarna med nuvarande regler kommer att undanröjas. Enligt förslaget kan universiteten exempelvis äga egendom och starta företag utan att fråga regeringen. De kan också bygga egna studentbostäder och förstärka hela innovationsprocessen, vilket är positivt. Det blir också lättare att samarbeta med hälso- och sjukvården.

2. Det är en styrka för rättssäkerheten att universiteten har fastställda kriterier och överklagandemöjligheter för exempelvis professurer. Om varje lärosäte inför sina egna regler kan den långsiktiga kvalitén försämras. En annan nackdel är att offentlighetsprincipen inte gäller om ett universitet flyttar en verksamhet till ett bolag. Offentlighetsprincipen bör gälla fullt ut, utom då kommersiella aspekter kommer in i exempelvis innovationsprocessen. Utredningen är också svag när det gäller studenternas ställning. Jag sätter även frågetecken för förslaget att lärosätena själva ska utvärdera sin verksamhet. Staten bör också ha en möjlighet att utvärdera, inte minst mot bakgrund av att staten garanterar en betydande finansiering. Ett annat problem är de avtal mellan stat och lärosäten som utredningen föreslår. Även om de blir fleråriga finns risken att de öppnar för förändringar efter regeringsskiften.

3. Att underlätta och förbättra samverkan med hälso- och sjukvården är en viktig fråga för en medicinsk fakultet. Möjligheten att skapa en gemensam ledning för en medicinsk fakultet och dess universitetssjukhus, exempelvis enligt den holländska modellen, har inte behandlats av utredningen.

Karin Röding, universitetsdirektör, Karolinska Institutet, Solna:

1. Lärosätena får en ökad självständighet med större möjligheter att organisera verksamheten på ett sätt som passar respektive högskola. Det är särskilt positivt med tanke på den stora skillnaden mellan olika lärosätens behov. Samverkan med myndigheter och företag kommer att underlättas om lärosätena blir egna juridiska personer. Vidare är det positivt med fleråriga avtal istället för ettåriga regleringsbrev. Det passar högskolevärlden bra eftersom både forskning och utbildning är långsiktiga till sin natur. De detaljregleringar som ett statligt lärosäte har att förhålla sig till idag, inte minst från andra politikområden, kommer att försvinna om avtalen blir så övergripande som vi önskar. Det vore en nåd att stilla bedja om!

2. Utredningen har haft för kort tid på sig för att göra alla de konsekvensanalyser som behövs för att kunna överblicka följderna av att gå från statlig myndighet till självständigt lärosäte.

3. Om förslagen genomförs kommer det att betyda en ordentlig reformering av styrningen. Men om betänkandet blir liggande måste förslag som presenterats i andra utredningar inom den statliga sektorn, bl a Sten Heckschers styrutredning, ges möjlighet att genomföras. Det känns angeläget att villkoren för högskolesektorn i Sverige blir jämförbara med villkoren i andra länder som vi konkurrerar med.

Bengt Järvholm, dekanus, medicinska fakulteten, Umeå universitet:

1. Betänkandet gör det möjligt för universiteten att bl a äga bostäder och ta emot donationer.

2. Organisationen förefaller otydlig, ett mellanting mellan stiftelse och nuvarande form. Det kan leda till konflikter att alla universitet blir gemensam ägare till Akademiska hus samtidigt som de konkurrerar med varandra. Förslaget innebär både frihet och begränsningar. Betänkandet förespråkar en styrning både via rektor och styrelse samt ett kollegialt organ. Eftersom ekonomin styr kan det kollegiala styret bli svagt. Den viktigaste autonomin för ett lärosäte handlar dock om att ge dess forskare ett tydligt självstyre, vilket var fallet med "fullmaktsprofessorerna". Det är viktigt att skydda forskare som står bakom nya upptäckter, eftersom de ofta går på tvärs emot gängse uppfattning. Betänkandet verkar ytterligare försvaga enskilda forskares fria ställning. Förslaget att universiteten själva ska få välja regler för antagning av studenter kan öppna för otydlighet. Studenterna måste i god tid få veta vilka antagningsregler som gäller, enligt förslaget kan dessa ändras snabbt.

3. Det finns goda argument för att införa långa planeringstider vid ett universitet. Det vore därför värdefullt om staten kunde göra mer långsiktiga överenskommelser.

Mats Hammar, dekanus, Hälsouniversitetet, Linköpings universitet:

1. Kopplingen mellan staten och universiteten bryts, åtminstone psykologiskt. Handlingsfriheten ökar och kraven ser ut att minska. Universiteten skiljer sig i många avseenden från andra statliga myndigheter men behandlas idag på samma sätt. Om lärosätet blir en juridisk person ökar möjligheten att ta aktiv del i innovationsarbetet och olika former av internationell, nationell och regional eller lokal samverkan. Jag tror också att det ökar möjligheten till donationer, eftersom donatorn inte ger sina pengar till den mottagare, staten, som beskattat givaren. Varje universitet kan satsa på sina bästa forskningsområden och rekrytera medarbetare efter den strategin. Det blir mer likt näringslivet eller om man så vill idrottsvärlden med dess värvningar. Lärosäten kan satsa sina medel på utvecklingsföretag och ta större ekonomiska risker. Riksdagen kommer att bestämma vilka enheter som ska utgöra universitet eller högskolor med examensrätt. Forskarutbildningen får alltså samma krav på sig som nu och kringgärdas av samma föreskrifter.

2. När det gäller lärarkategorierna tror jag att det blir en avsevärd samverkan inom Sveriges universitets- och högskoleförbund, vilket inte hindrar lokala avvikelser. Det kan dock bli problem med att tolka innebörden av olika titlar, eftersom varje lärosäte får utforma kraven själva. Risken finns att forskarutbildningarna inte blir jämförbara mellan olika lärosäten. För universitet med en dominans av vissa fakulteter kan det bli svårt för mindre ämnesområden att överleva. En viss turbulens kommer att uppstå under en övergångsperiod när nya värderingssystem ska ta över det som idag stipuleras i högskoleförordningen. Det kan gälla frågor som hur man ser att en utbildning håller tillräcklig kvalitet. Hur mäter man kvaliteten på lärare? Och vad är en professor?

3. Det kan vara svårt för en regering att hålla sig borta från styrning då högskolan är en tillgång för att hantera arbetslöshet under lågkonjunktur eller ersättningssysselsättning vid företagsnedläggningar. Frågan är om friheten ska vara reell eller endast i förhållande till högskoleförordningen?

Författare: Carin Mannberg-Zackari

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2009-03-27
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.