Forskning och Medicin

"God forskning är lätt att identifiera"

Det svåraste är att bedöma unga forskares självständighet, menar Mari Norgren. Hon är en av dem som är med och avgör vilka forskare som får anslag från Vetenskapsrådet.
Mari Norgren har i fyra år varit med i
beredningen av ansökningar inom
mikrobiologi och immunologi.
Det handlar om forskningsbidrag,
anslag till forskarassistent och
gästforskare och medel till utrustning.
Mari Norgren, professor i biomedicinsk laboratorievetenskap vid Umeå universitet, har varit med och gjort bedömningar i fyra beredningar av ansökningar till Vetenskapsrådet.

— Det är särskilt intressant att följa utvecklingen hos de unga forskare som söker anslag. De är nya i karriären och mycket händer under en kort period. Det är spännande att se om de klarar att jobba självständigt, säger hon.

Samtidigt menar hon att det svåraste med beredningsarbetet är just att bedöma självständighet hos de unga forskarna.

Om forskaren är en del av ett större projekt är det viktigt att fokusera på den frågeställning som den unga forskaren själv tänkt utforska.

De grupper hon deltagit i granskar projekt inom områdena mikrobiologi- och immunologi. Lagom till semestern, strax efter midsommar, får hon en bunt med ett 60-tal ansökningar som ska läsas noggrant och bedömas. För att göra sig en helhetsbild ägnar hon då två veckor, heltid, till att läsa igenom allt.

Det är egentligen en bra tid på året för detta eftersom det inte är så mycket annat som stör då. Ansökningarna kräver koncentration.

Jäv ger omfördelning


Men den kommande sommaren blir det en paus i det sexåriga uppdraget.

I år söker Mari Norgren nämligen själv pengar från rådet och får därför inte sitta med i beredningen. Det är också mycket noga att tänka på jäv när alla ansökningar fördelas på personerna i beredningsgrupperna. Alla granskare måste kontrollera och uppge om det finns någon form av jäv mellan granskare och sökande.

Vid varje omgång brukar varje person ha ett jävsförhållande i tre till sex fall. Det kan handla om personer som man samarbetat med eller tidigare doktorander. Om man sampublicerat med någon får man inte bedöma den personens ansökning inom en femårsperiod.

Det här leder till att ansökningar fördelas om inom eller mellan beredningsgrupperna innan själva bedömningsprocessen sätts igång. För att undvika jäv sitter även forskare från andra nordiska länder med i beredningsgrupperna.

I augusti plockar Mari Norgren fram ansökningsbunten igen. Under en vecka går hon igenom alla ansökningar på nytt och sätter denna gång poäng på dem efter frågeställning, metod, vetenskaplig kompetens och produktion*. Poängen varierar från ett till sju. I september är två dagar avsatta där hela gruppen träffas och går igenom samtliga ansökningar.

— I regel har alla i gruppen poängsatt på ett liknande sätt. God forskning är inte svår att identifiera och vi är väldigt ofta rörande ense. Men ibland kommer det en ansökan med stor spridning i poängsättningen och då får vi diskutera den.

Mötet resulterar i en lista med projekten i prioriteringsordning och ett förslag på hur mycket medel varje forskare ska tilldelas. Den lämnas vidare till rådsberedning och beslut i ämnesrådet.

Frågeställning och betydelse


Mari Norgren tycker att svenska forskare överlag är bra på att skriva ansökningar men betonar att det är viktigt att tänka på att alla bedömare inte arbetar inom exakt samma fält och är insatta i alla metoder.

Det är viktigt att projektet har en tydlig frågeställning och att man lyfter fram betydelsen av projektet för generella biologiska processer. Det gäller att ha med både detaljer och en överblick i sin ansökan.

Hon tror att hon själv kanske fått större förmåga att tydliggöra frågeställningar och deras betydelse när hon skriver egna ansökningar. I åtminstone en aspekt har också hennes forskning på grupp A streptokocker fått klinisk betydelse. Streptokockerna är ofarliga för de flesta och ger ibland upphov till lindrigare infektioner. Men hos vissa uppstår allvarlig blodförgiftning med ett dramatiskt förlopp.

Mari Norgren har visat att detta inte beror på bakterierna i sig utan på faktorer hos människorna som bär på dem. De drabbade har lägre nivåer av antikroppar mot streptokocker. Som ett resultat ger man idag ofta gammaglobulin, det vill säga koncentrat av antikroppar, till dem som blir svårt sjuka.

* De tidigare bedömningsgrunderna frågeställning, metodik, kompetens/genomförbarhet samt vetenskaplig rapport ersätts under 2008 av projektet, genomförbarhet, projektledning samt resultat.

Författare: Karin Nordin
Fotograf: Jan Lindmark

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2008-04-14
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.