När forskning blir kommers

Svenska forskare blir mer och mer beroende av privata pengar i form av tex donationer, stiftelser och avtal mellan företag och enskild forskare, eller mellan universitet och näringsliv.

Naggas i kanten

Kan denna fria publiceringsrätt naggas i kanten när universiteten och enskilda forskare nu allt oftare inleder samarbeten med näringslivet? Det finns en oro för detta, både inom forskarvärlden och i samhället i stort.

Vad innebär det tex att publicering av forskningsrön försenas och är det möjligt att något kan stoppas helt om resultaten visar sig vara obekväma fakta för ett företag?
Professor Jan Carlstedt-Duke har en lång arbetserfarenhet på Karolinska Institutet och var fram till för några månader sedan dekanus på KI.

— På Karolinska Institutet har vi som grundståndpunkt att när vi ingår ett avtal med ett företag så gäller alltid att forskningsresultaten ska publiceras.

Det finns ingen möjlighet att stoppa publicering, betonar han.

— Om företaget tycker att det finns något negativt i det som ska publiceras, accepterar vi inte det som orsak. Däremot så ger vi alltid företaget en 60 dagars fördröjning för att de ska kunna granska den nya kunskapen. Och om så krävs kan det handla om ännu längre tid, tex vid en långdragen patenteringsprocess.

Rimlig balans

Men när forskning blir kommers, blir det då inte ett hot mot den vetenskapliga friheten? Och hur kan universitetet kontrollera vad som sker mellan forskare och företag?

— Väldigt lite av den kunskap som tas fram inom akademin, leder till kommersialisering, menar Jan Carlstedt-Duke.

— Enskilda kontakter mellan forskare och industri är begränsad. Ungefär tolv procent av våra externa anslag kommer från industrin, ofta handlar det då om större samarbetsprojekt. Det gäller att det finns en rimlig balans mellan den fria forskningen och den företagsfinansierade. Internationellt sett är företagsinflytandet i svenska universitet relativt begränsat.

Akademin är inte till för att omsätta kunskaper i produkter och tjänster, säger han.

— Däremot ska vi bidra till detta. För samhället är det viktigt att den kunskap som genereras på universiteten, kommer till nytta och blir tillgänglig för så många som möjligt. Det finns ett uttalat uppdrag från statsmakterna att se till att de upptäckter som görs inom akademin förs till praktisk tillämpning, bla genom kommersialisering.

När det gäller kontrollen så måste alla avtal som överstiger 100000 kronor passera ledningskansliet. Det måste granskas av jurister och undertecknas och alla pengar som kommer in till Karolinska Institutet måste vara knutet till ett avtal.

Jan Carlstedt-Duke ser mest fördelar i samarbeten mellan akademi och företag. Han menar att det är helt nödvändigt, både ur ett internationellt perspektiv och för att akademi och näringsliv har kompletterande kompetenser, som i ett samarbete kan bli till nytta för båda parter.

Klara intressekonflikter

Om ett lands forskning utgör själva motorn för den ekonomiska utvecklingen, inställer sig frågan om vilken forskning man ska satsa på, menar Stellan Welin.

— Det finns en tendens att bara värdera den kunskap som kan kommersialiseras. Om målet förskjuts från kunskapsproduktion till penningproduktion, finns det stora risker att detta inverkar negativt på kunskapsproduktionens kvalitet, tillförlitlighet och inte minst samhällsrelevans.

— I bästa fall blir det god kunskapsproduktion för dem som kan betala.

I sämsta fall blir universitetsforskarna ett gäng konsulter som säljer varor på en marknad.

Inga klausuler

Han vill ha ett totalt förbud för alla typer av klausuler som kan stoppa eller på något sätt begränsa publiceringen av forskningsresultat.

— Ett universitet ska aldrig skriva på några klausuler som reglerar hur och när forskningsresultat ska publiceras. Vill företaget ha sådana får de köpa över forskaren och anställa honom eller henne istället.

— Det är ju oftast universiteten som ligger på kunskaperna och jag tycker att vi ibland lägger oss för platt. Allmänheten ska alltid kunna lita på universiteten i den meningen att de ska vara helt pålitliga; det ska inte finnas några misstankar om att man tar kommersiell hänsyn, avslutar Stellan Welin.