| |
| |
| |
|

— När jag disputerade var jag i åttonde månaden av min andra graviditet. Jag visste att jag skulle vara hemma ett tag och ville gärna göra någonting annat med vetenskaplig grund när jag kom tillbaka.
Annas önskan blev verklighet när hennes man Johan blev erbjuden en tjänst som gästforskare i Tyskland.
— Johans jobb förde oss till Heidelberg där jag hade turen att få jobb på European Molecular Biology Organisation, EMBO. Det är en prestigefylld europeisk organisation som ska främja forskning inom life science.
Anna Ledins uppdrag var att göra en studie om antagningen till två av EMBO:s stipendieprogram för unga forskare. Statistiken visade att kvinnliga sökande hade sämre chans att antas än män som sökte samma stipendium.
— Jag gjorde en bibliometrisk studie för att upptäcka eventuella könsskillnader när det gäller vetenskapliga publiceringar. Studien omfattade totalt 680 personer som alla sökt stipendier under 1998. Av dessa beviljades 130, varav 89 var män och 41 kvinnor.
— Att vi valde 1998 berodde på att det var ett av åren med störst skillnad i antagningen av män och kvinnor (21 respektive 15 procent). Det var också tillräckligt långt tillbaka i tiden för att vi skulle kunna se hur det gått för dem längre fram i deras karriärer.
— För att ta reda på det bestämde vi oss för att könsneutralisera ansökningarna till två ansökningsomgångar under 2006. Alla referenser till den sökandes kön togs bort från såväl referensbrev som intervjurapporter. På så vis visste inte granskarna om det var en man eller kvinna som de bedömde.
Åtgärden hade dock inte den effekt som man förväntat sig.
— Det visade sig att skillnaden i beviljningsgrad ökade istället för att minska.
Anna Ledin har inget givet svar på vad de ökade skillnaderna beror på.
— Den förklaring som selektionskommitténs medlemmar själva förde fram var att det troligen handlade om omedveten positiv särbehandling. Alla är medvetna om att beviljningsgraden är lägre för kvinnor så kanske de försöker — omedvetet — att lyfta kvinnor.
— Studien visar att könsneutralisering inte är en patentmetod för att komma till rätta med problemet. Det hindrar inte att det kan vara ett sätt att minska skillnaderna i beviljningsgrad för organisationer som inte arbetat så mycket med jämställdhetsfrågor som just EMBO gjort.
För att besvara de här frågorna beslutade forskarna sig för att följa upp de sökande från 1998 i en enkätstudie. Nästan 400 (60 procent av de sökande) besvarade enkäten. Av dessa fanns fyra av fem fortfarande kvar inom akademin- och andelen män och kvinnor var lika stor.
När Anna Ledin undersökte hur män och kvinnor publicerat sig under åren 1999—2006, fann hon dock klara könsskillnader.
— De kvinnliga forskarna hade i genom-snitt publicerat färre vetenskapliga artiklar och hade en lägre citeringsfrekvens. De har också publicerat sig i vetenskapliga tidskrifter med lägre impaktfaktor (status).
De manliga forskarna hade också -varit mer framgångsrika i sina karriärer. Tre av fyra män i studien var forskningsledare och/eller professor. Bland de kvinnliga forskarna var det bara tre av fem som uppnått motsvarande position.
— Kvinnor med barn hade i väldigt hög utsträckning en partner som arbetade mer än 46 timmar i veckan. Så var inte fallet bland män. Då faller mycket på kvinnan även om hon också ofta jobbar heltid.
— Som lök på laxen tjänade mannen större delen av familjens inkomst. Så när parets barn blev sjuka så låg det nog nära till hands att det ofta blev kvinnan som stannade hemma.
Hälften av de kvinnliga forskarna hade flyttat på grund av partnerns arbete. Det kan jämföras med 18 procent av männen.
— För partnern som flyttar med kan det vara svårt att få en lika optimal posi-tion, vilket också kan ha betydelse för den fortsatta karriären.
Sammantaget gör de här skilda förutsättningarna det svårare för kvinnliga forskare att göra karriär. Anna Ledin betonar att det de kommit fram till egentligen inte är någonting nytt.
— Men vi har lyft det ifrån att bara vara en magkänsla och kunnat bevisa att det vi anat tyvärr stämmer.
— Men det är inte så lätt att ändra på sådana här mönster. För att få bukt med problemet måste man jobba med de här frågorna på alla nivåer i samhället.
, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.