Forskning och Medicin
Skriv ut 

Lång väntan ökar risk för barnlöshet

Hälften av de forskarstuderande vill inte ha barn under doktorandtiden. Men väntar man för länge, ökar risken att man inte får de antal barn man vill eller blir ofrivilligt barnlös. Det säger Uppsala-professorn Tanja Tydén som nu börjar informera studenter om risken med att vänta för länge.
Bild på Tanja Tydén
Tanja Tydén
Kvinnor skjuter upp barnafödandet allt längre. Det gäller speciellt kvinnor med högre utbildning. De vill bli klara med studierna först. Hälften av forskarstudenterna tycker t ex att studier och barn inte går ihop. Ändå vill 90 procent av dem ha barn, men senare. Kvinnorna vill ha sitt första barn vid i genomsnitt 31 års ålder, och sju av tio vill vara äldre än 35 vid det sista.

- Många vill ha barn sent och vill ändå ha två till tre barn. Önskemålen kommer inte att kunna uppfyllas. Några blir ofrivilligt barnlösa. Men mest förvånande är att majoriteten överskattar chanserna att få barn via provrörs-befruktning, säger Tanja Tydén, professor vid Uppsala universitet.

Hon har tillsammans med andra forskare frågat doktorander om deras inställning till föräldraskap och kunskap om fertilitet. 141 kvinnor och 116 män representerande alla fakulteter svarade. Snittåldern var 30 år.

Det vanligaste skälet till att de inte vill ha barn under forskarutbildningen var att de inte skulle hinna bli klara med sin avhandling i tid. Andra anledningar som fler kvinnor angav är anställningsförhållanden, ekonomi och handledarens förväntningar.

- Jag tycker att man som handledare ska gå igenom detta med presumtiva doktorander. Har man unga doktorander måste det finnas med i beräkningen att de kan bli med barn. Inställningen måste vara att det kan hända och att det är positivt.

Chansen minskar
Chansen att bli gravid är störst upp till 27-28 års ålder. Därefter börjar fruktsamheten sakta dala för att vid 35 börja sjunka rejält. Kunskapen om att fertiliteten avtar med åldern är dock liten, även bland forskarstudenter.

- Man intresserar sig inte för det förrän det blir ett problem som dyker upp. Har man fokus på karriär ingår dessutom att kunna skärma av. Jag tror det är en försvarsmekanism, säger Tanja Tydén.

Själv ska hon nu ta fram ett informationsmaterial, en hemsida och en broschyr som ska delas ut till studenter i samband med preventivmedelsrådgivning.

Men hon tycker att också -samhället måste reagera. Fler unga läser på universitetet nu jämfört med på 1970-talet. Samtidigt vet forskarna att högt utbildade kvinnor föder färre barn än lågt utbildade kvinnor. Detta bidrar till att det föds för få barn i Sverige, i genomsnitt 1,8 barn per kvinna.

- Samhället kan påverka detta genom att beräkna föräldrapenning på annat sätt. Varken doktorandstipendier eller studielån är inkomstgrundande för föräldraförsäkringen. Då blir föräldrapenningen 180 kronor per dag, det kan man inte leva på.

För de forskarstudenter som har doktorandlön ser det bättre ut. Då baseras föräldra-penningen på den. Av doktoranderna i undersökningen hade 67 procent av kvinnorna och 76 procent av männen doktorandlön. Resten hade olika stipendier. Systemet behöver ses över.

Studien om doktorander publicerades i tidskriften Gender Medicine och är en av tre studier som bygger på liknande frågor. Forskarna har även undersökt attityder hos universitetsstudenter på längre grundutbildningar och studenter som kommit till Studenthälsan för att få preventivmedel.

Barnmorska i botten
Tanja Tydén är barnmorska i botten. Hon jobbar fortfarande 20 procent som detta, med preventivmedelsrådgivning på student- och ungdomshälsan där hon träffar tonåringar och unga vuxna.

- Det blir jättebra och passar ihop med forskningen som hand i handske Jag ser problemen, får uppslag och eftersom jag är forskarutbildad har jag redskapen att lägga upp studier, säger hon.

Det var på så sätt studentstudien kom till. Och det var också så det gick till när hon började doktorera. 1982 läste hon för första gången om hiv och aids.

- Jag insåg att detta kommer att påverka mitt yrkesliv, en dödlig sjukdom som man kan få av ett vanligt samlag.

På jobbet märkte hon att patienterna som kom till studenthälsan inte verkade använda kondom. Så hon började kartlägga deras sexuella beteende, vilket så småningom resulterade i både en avhandling och en massiv kampanj för att öka kondom-användningen.

Den gav resultat, efter kampanjen använde 60 procent av studenterna kondom vid tillfälliga förbindelser, innan var det bara 40 procent.

- Nu är det som att man får börja om från början, säger Tanja Tydén.

Tecknen på att kondomanvändningen minskar är flera, som att fler fall av klamydia rapporteras. 1988 var det 35000 fall per år. I mitten av 90-talet halverades antalet. Nu är de uppe på nästan samma nivå som 1988.

- Allt är som bortblåst. Det kommer nya ungdomar som inte var utsatta för alla kampanjer i slutet på 1980-talet.

Tonårsaborter ökar
En annan iakttagelse är att antalet aborter inte minskar, trots att det idag finns receptfria akut p-piller som kan användas efter ett oskyddat samlag. Tonårs-aborterna i Sverige har rent av ökat med 50 procent sedan 1995.

Det har lett till en studie som stöds av Vetenskapsrådet. I studien deltar 420 flickor mellan 16 och 20 år som kommit till ungdomsmottagningen för att få akut p-piller.

Hälften av flickorna bemöts på -samma sätt som idag. De får akut p-pillret och kommer tillbaka tre veckor senare för graviditetstest och preventivmedelsrådgivning.

Den andra hälften får dessutom en extra förpackning akut p-piller att ha i reserv samt kondomer och en broschyr om akut p-piller och kondomer. Bägge grupperna får besvara en enkät om preventivmedel och sexualvanor. Den följs upp efter tre, sex och tolv månader.

På så sätt hoppas forskarna lära sig mer om hur ungdomar resonerar kring frågor om preventivmedel och aborter. Blir de bättre på att använda preventivmedel och tar de färre risker?

I så fall har forskarna hittat ett bättre sätt att bemöta flickorna.
Tanja Tydén vet från tidigare studier att det går att påverka beteende och attityder genom ökad kunskap.

- Man måste ha kunskap för att kunna välja. Vi måste börja tala om livsstil och att man har ansvar för sig själv och sitt ego. Det gäller oss alla, hur vi äter och rör på oss med mera. Livet är ändligt och man kan till viss del forma det själv och göra sina egna val och prioriteringar, säger hon.

Författare: Siv Engelmark Cederborg
Fotograf: Anders Norderman

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2007-03-27
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.