Genusperspektiv kan göra alla till vinnare

- Det handlar troligen mer om hur vi belastar kroppen, både på arbetsplatsen och i hushållet, säger Birgitta Hovelius.

Hon är professor i allmänmedicin vid Lunds universitet. En dag i veckan arbetar hon som distriktsläkare, i övrigt forskar hon kring genusfrågor i medicinen.

Påverkar kön och genus vår hälsa? Påverkar det hur vi ser på vår hälsa? Hur vi behandlas när vi blir sjuka? Enligt Hovelius blir svaret på alla tre frågorna "ja". Ibland tar vården inte hänsyn till skillnader mellan kvinnor och män - som när läkemedel tidigare utprövades på endast män, något som förändrats de senaste tio åren efter nya riktlinjer från bl a amerikanska läkemedelsmyndigheter.

Men lika ofta verkar man se könsskillnader där de inte finns, eller är mindre än de individuella skillnaderna.

- Visst har män och kvinnor olika normalvärden i vissa fall, och det finns sjukdomar som skiljer sig åt mellan könen, exempelvis ledgångsreumatism som är vanligare hos kvinnor. Men om man arbetar som läkare har egentligen det biologiska könet ganska liten betydelse, säger Birgitta Hovelius.

Flera förklaringar
Tillsammans med Umeådocenten Eva E Johansson är hon redaktör för Kropp och genus i medicinen, en lärobok för läkar- och vårdstuderande, som kom ut 2004. Författarna vill visa att de biologiska förklaringarna till ohälsa behöver kompletteras med andra, som livsvillkor, maktförhållanden och konstruktioner av manlighet och kvinnlighet.

Termen genus har enligt Birgitta Hovelius ibland beskrivits som kön med helhetssyn. Det handlar om hur män och kvinnor "gör kön", som genusforskarna kallar det. Kvinnlighet förknippas med att vara inriktad på relationer, acceptera svaghet och beroende, medan manlighet förknippas med att fokusera på prestationer, vara oberoende och förneka svaghet.

I Birgitta Hovelius senaste studie, finansierad av bl a Vetenskapsrådet, intervjuades män och kvinnor med värk och trötthet. Kvinnorna kunde uppfatta besvären som delvis självförvållade, och menade att såväl jobbet som hemsituationen låg bakom. Bara ett fåtal beskrev sin värk som en effekt av förvärvsarbetet, däremot nämndes dammsugning och annat hushållsarbete ofta.

Männen i studien hade i allmänhet en enda förklaring; jobbet hade gjort dem sjuka. Över huvud taget står jobbet mer i fokus när män söker vård. Det finns studier som visar att män oftare än kvinnor får rehabilitering, kanske för att det ses som självklart att de snabbt behöver komma åter i arbete.

Genusbias kallas det när någon sär-behandlas på grund av sitt kön. Ibland är det män, ibland kvinnor som drabbas. Svenska män är mer överviktiga än svenska kvinnor, och drabbas av följdsjukdomar tidigare i livet. Men det är betydligt vanligare att kvinnor opereras eller får läkemedel.

- Vi borde prata mer om mäns fetma. Dessutom borde vi tona ner talet om kvinnors övervikt - särskilt med tanke på ätstörningsproblemen, säger Birgitta Hovelius.

Det finns studier som antyder att kvinnor behandlas för sent och för lite vid exempelvis hjärt-kärlsjukdom och lungcancer. Men överbehandling kan vara ett lika stort problem. För mindre än tio år sedan nådde östrogenförskrivningen till kvinnor i klimakteriet sin topp.

- Jag kallar det här för östrogen-katastrofen, säger Birgitta Hovelius.

Det visade sig att hormonbehandlingen ökade risken för blodpropp och bröstcancer. Ingen vet hur många kvinnor som drabbades.

"Hälsoparadoxen" kallas det faktum att kvinnor i de flesta kulturer lever längre än män, men samtidigt drabbas av fler hälsoproblem. Kvinnor söker läkare oftare. Det förklaras delvis av att de har fler sjukdomstillfällen än män, t ex vid luftvägs- och urinvägsinfektioner, men det kan också spela in att kvinnor är mer kroppsmedvetna och måna om sin hälsa än vad män är.

- Det kan också vara så att män undviker att visa svaghet, vilket kan bidra till att de inte rapporterar besvär eller söker sjukvård i samma utsträckning som kvinnor gör, säger Birgitta Hovelius.

Ses som kvinnosjukdom
Kvinnor använder också mer mediciner än män. Det gäller särskilt antidepressiva läkemedel, som i Sverige skrivs ut dubbelt så mycket till kvinnor. Depression har kommit att betraktas som en kvinnosjukdom - trots att fler män än kvinnor begår självmord, något som nästan alltid är en följd av depression.

En som forskat kring detta är Anne Hammarström, professor i folkhälsovetenskap med inriktning mot genusforskning vid Umeå universitet. Hon leder Centrum för genusforskning vid medicinska fakulteten och den medicinska delen av Umeås "Centre of Gender Excellence", en av tre genusforskningsmiljöer som just fått 20 miljoner kronor från Vetenskapsrådet. (Se notis intill.) Ett av de projekt Hammarström leder studerar bl a hur artiklar i medicinska tidskrifter förklarar att kvinnor oftare än män får diagnosen depression.

- Fortfarande dominerar förklaringen att det beror på kvinnliga könshormoner. Detta trots att flera översiktsartiklar tyder på att hormonerna troligen har en liten betydelse när det gäller att förklara skillnaderna. Snarare handlar det om mäns och kvinnors olika livsvillkor, säger Anne Hammarström.

Det finns forskning som tyder på att skalorna för att mäta depression är sämre på att diagnostisera män än kvinnor. En av Hammarströms doktorander, Arja Lehti, undersöker sambandet -mellan etnicitet, genus och depression. I vissa kulturer verkar män och kvinnor drabbas lika ofta av depression, bl a där man av exempelvis religiösa skäl inte får dricka alkohol. En möjlig slutsats är att mäns depressioner i vår del av världen döljs i alkoholism.

- Depressionssjukdom -förknippas med trötthet, passivitet och lågt självför troende. De symtomen stämmer inte med den dominerande bilden av -manlighet i vårt samhälle, och det kan bidra till att män oftare förnekar sin depression, konstaterar Anne Hammarström.

Jämställdhet och arbetsmiljö
En annan fråga som studeras vid -Centrum för genusforskning är sambanden mellan jämställdhet, arbetsmiljö och hälsa. Anne Hammarström och hennes -kolleger har i studier funnit att kvinnors, men inte mäns, hälsa försämrades under 1990-talet, då omfattande nedskärningar gjordes på arbetsmarknaden.

Forskarna såg att personalnedskärningar på mansdominerade arbetsplatser ofta även innebar minskad produktionstakt, med resultatet att färre personer fick mindre arbete att utföra. På kvinnodominerade arbetsplatser, där arbetet ofta är inriktat på människor och inte kan rationaliseras på samma vis, gjorde nedskärningarna istället att färre personer fick utföra lika mycket eller mer arbete. Det ledde till ökad stress och sämre hälsa.

Anne Hammarström är också noga med att lyfta fram frågan om mäns våld mot kvinnor - ett omfattande men osynliggjort folkhälsoproblem, konstaterar hon. I ett forskningsprojekt var hon med om att undersöka hur den psykiska hälsan förändrades hos elever under grundskoletiden. Pojkarnas hälsa var ganska oförändrad, medan flickornas försämrades.

Den starkaste förklaringsfaktorn var att vara utsatt för sexuella trakasserier. Det påverkade flickornas hälsa mer än exempelvis sociala förhållanden och mobbning.

- Det är min uppfattning att en ökad jämställdhet i samhället skulle kunna minska kvinnors ohälsa genom att -kvinnor får mer makt och inflytande. Om den dominerande bilden av manlighet förändrades, skulle dessutom männens hälsa kunna förbättras. Vi skulle på sikt kunna få ner dödligheten i bl a olyckor och självmord, säger Anne Hammarström.

FAKTA:

Genusforskning

får 60 miljoner

Tre utvalda miljöer inom genusforskning i Umeå, Uppsala och Linköping får dela på 60 miljoner kronor under fem år. Det blev resultatet av Vetenskapsrådets utlysning Centers of Gender Excellence. Ett av de viktigaste målen för satsningen är att öka internationaliseringen av den svenska genusforskningen.

De tre utvalda miljöerna är:

• Challenging gender - a research programme at Umeå advanced gender studies, Britta Lundgren, Umeå universitet
• Nature/Culture Boundaries and Transgressive Encounters, Margaretha Fahlgren, Uppsala Centre for Gender Research
• Gendering EXcellence - GEXcel: towards a European Centre of  Excellence in transnational and transdisciplinary studies of changing gender relations intersectionalities and embodiment, Nina Lykke, Linköpings universitet, i samverkan med Örebro universitet

Verksamheten vid de utvalda miljöerna kommer att följas upp vid årsskiftet 2007/08.